Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 sveriges förh. t. ryssland under gust. iv adolfs förmyndarstyr. 253
ter målet åter uppstäldes såsom oeftergifligt vilkor för hvarje
annan öfverenskommelse. Som konungen derjemte under det
snart sagdt dagliga umgänget med s tor fur stinn an fattade tycke
för henne — ett tycke, som å hennes sida lifligt besvarades, så
tvekade han icke att begära hennes hand af kejsarinnan *). Detta
skedde den 4 September vid en fest i tauriska palatset.
Katarina II, för hvilken denna anhållan naturligtvis var i högsta
måtto angenäm, begärde trenne dagars uppskof med svaret för
att rådgöra med storfurstinnans föräldrar, hvilka för tillfället
vistades på Gratschina. Efter denna tids förlopp gaf hon sitt
bifall till konungens begäran, men blott på tvenne vilkor. Först
skulle det hinder, som låge i förbindelsen med det mecklenburgska
huset fullständigt undanrödjas — förlofningen med Lovisa
Charlotta var ännu icke officielt bruten —. För det andra skulle
s tor fur stinn an få behålla den religion, i hvilken hon vore född
och uppfostrad 2). Denna senare fråga åstadkom emellertid stora
svårigheter och hela giftermålsplanen höll redan nu på att stranda,
på densamma. Gustaf Adolf förklarade, att Sveriges drottning
enligt landets lagar icke finge hafva annan religion än konungen.
Och om det också icke förhölle sig så, tillade han, hvilket han
likväl kunde försäkra, så vore svenska folket så invandt vid detta
bruk, att af dess öfverträdande, af hvad skäl som helst, de
skadligaste följder skulle kunna uppstå3). Fåfängt sökte Katarina
bringa honom på andra tankar, påpekande den af hans aflidne
fader utfärdade lagen om religionsfrihet.
Svårigheterna, skrifver Katarina till Budberg, härledde sig
från konungen ensam och varade till den 13 September, då han
meddelade henne, att de framställningar, man gjort honom,
besegrat hans betänkligheter och att han icke längre hade några
sådana. Gustaf Adolf medgifver visserligen, att han inför
kejsarinnan; sin tillämnade brud och dennas föräldrar nöjaktigt
förklarat sig öfver saken, men tillägger, att han endast lofvat att
aldrig tvinga storfurstinnans samvete, i hvad hennes religion
anginge (de ne jamais gêner sa conscience en ce qui regarde sa
religion). Med detta löfte, förklarar han upprepade gånger, hade
kejsarinnan visat sig nöjd. En af denna senare vid samma
tillfälle öfverlemnad skrifvelse, deri hon söker bevisa nödvändigheten
för storfurstinnan att bibehålla den grekiska religionen, ansågs
*) Framställningen af tilldragelserna i Petersburg och de dermed
förknippade underhandlingarna grundar sig, der ej annat uppgifves, på tvenne
af Grustaf Adolf justerade protokoll: det ena af den 30 September (se bilagan),
det andra af den 9 November 1796. Jfr Schinkel-Bergman, III, s. 188 ff.
2) Katarina II till Budberg den 17 (28) September 17Ö6 (R. H. S. A.
IX, s. 300 ff). Svaret gafs vid en fest hos grefve Samoilov. Jfr. Bernhardi,
III, s. 719 f, der hufvudinnehållet af samtalet meddelas efter Katarinas bref
till storfurstinnan Maria, den blifvande drottningens moder.
3) Protokollet af den 9 November.
Iii si. Bibliotek. 1880 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
