Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
ströd.da meddelanden. iii.
22
detta tillfälle att i grund nedslå kejsarens välde, och i Wien diktera
fredsvilkoren; men Gustaf Adolf motstod visligen frestelsen. Ett tåg
inåt Österrike hade lätt kunnat blifva för honom förderflig^ kejsaren
var fast besluten att våga det yttersta; förbittringen hos det katholska
landtfolket — fanatiseradt af munkar och jesuiter — var ytterligt
stor, och kunde vid ett återtåg framkallat stora faror; vestra
Tyskland var ännu obetvingadt; Tilly och andre kejsarens och ligans
härförare kunde derifrån samla ny styrka och falla Svenskarne i ryggen;
och måhända skulle misstroendet och afundsjukan hos konungens egne
mest betydande bundsförvandter, Sachsen, Brandenburg och Frankrike,
snart framkallat dessas öppna affall, under det de mindre mäktige
evangeliske furstarne, likasom riksstäderne, skulle ansett sig förrådde
och prisgifne åt Tillys och ligans godtycke, och — krossade af dessa
eller icke — sannolikt varit förlorade för alliansen med Sverige.
Gustaf Adolf beslöt sig derföre att först undanrödja farorna från detta
håll, på samma gång som han derigenom skaffade sin armé goda
vinterqvarter och godt underhåll i de ännu ej af kriget hemsökta
delarne af landet. Detascherade corpser beordrades följaktligen att
operera i norra och mellersta Tyskland, men sjelf begaf sig konungen
mecl hufvudarméen mot det blomstrande .Franken, mot kyrkofurstarnes
i Bamberg, Würzburg och Mainz rika länder, den s. k. Prestgatan
(»Pfaffengasse»), der både byte och lifsmedel stodo i öfverflöd segrarne
till buds 1). Den ena staden och fästningen efter den andra
öfverlemnade åt konungen sina nycklar, såsom om han till dem haft den
börne herrskarens rätt, eller ock togos de med storm i en handvändning.
Ingen borg var så stark att den ej bestormades; floderna hindrade
lika litet hans väg, som de mot honom uppstälda Mariæbilderna;
hans här ökades dag från dag af i skaror tillströmmande frivillige
och af tillfångatagne fiender, hvilke erbjödo sin tjenst och svuro honom
trohet. Höchst, Castel vid Rhen, midtemot Mainz, Gernsheim och flere
befästade orter eröfrades och — sedan Franken var intaget på lika
lång tid som åtgick för att blott skyndsamt tåga derigenom, och
Gustaf Horn der qvarlemnats för att skydda detsamma — stodo Svenskarne
i början af December på Rhens östra strand, färdige att gå öfver
floden och fortsätta segertåget till det churfurst-efkebiskopliga Mainz.
Men vestra stranden beherrskades af en spansk truppafdelning,
som der äfven innehade det befästade Oppenheim och en stjernskans
på östra Rhenstranden. Alla båtar och fartyg i trakten voro
försänkta, uppbrända eller borttagna. Inga pontoner funnos att slå en
fältbrygga öfver floden. Huru komma öfver midt under fiendens ögon?
En sägen har berättat, att konungen och hären gingo öfver på
ladu-dörrar, som de tagit från några hölador i närheten, men den skrifna
historien är mindre romantisk; den förvandlar dessa ladudörrar till en
Han »ville beflita sig om att beskatta några biskopsdömen i Franken, för
att under tiden kunna blifva rätt stark af folk», skrifver konungen till Axel
Oxenstierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
