Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
ströd.da meddelanden. iii.
22
deri skyddande floden trodde sig säkre och oåtkomlige, fattades efter
nederlaget och Svenskarnes öfvergång af en panisk förskräckelse, och
flyktade åt alla håll; och snart var hela Wetterau och nästan hela
Pfalz i Svenskarnes och deras allierades händer. Några få dagar efter
öfvergången af Ehen föll äfven det stolta Mainz, den 13 December 1),
efter blott tre dagars belägring. Den spanske generalen, don Philip
de Sylva, hade i fåkunnigt skryt lofvat churfurten-erkebiskopen Anselm
Casimir att försvara staden om det också vore emot tre konungar af
Sverige; men den sluge erkebiskopen litade ej så fullkomligt på de
bålstora orden eller på sina nya förskansningar, utan begaf sig i god
tid undan till Köln, der han ansåg sig vara i säkerhet.
På flen plats, nära Erfeiden, derifrån konungen börjat föra sina
trupper öfver floden, lät han kort derefter besörja uppförandet af det
monument, hvarom vi redan talat, och som ännu bär namnet »die
Scluvedensäule». Den här bifogade afbildningen är hemtad —
förminskad — ur Theatrum Europæum, 2:a delen, tryckt i Frankfurt
am Main 1637, och visar således stödens utseende den tiden. En
författare uppgifver stödens hela höjd till 55 fot, en annan till 56.
Nuvarande höjden är tillsammans 47Y2 hessiska fot. Fotställningen,
till hvilken föra tre trappsteg (de hafva förut varit 5 eller 6) håller
IOV2 * höjd med ô1^ fots bredd. Sjelfva obelisken är 27 fot hög,
hvilande på fyra stenkulor. Lejonets höjd håller 6 fot. Winckelmann,
en hessisk krönikeskrifvare 2), hvilken sjelf såsom officer deltagit i det
trettioåriga kriget, berättar, att en österrikisk officer brutit bort
svärdet ur lejonets ram, och i hopp om belöning fört det till kejsar
Ferdinand II, men att han i stället blef af kejsaren dömd att hängas, och
endast räddades genom flere högt stående herrars förbön. Det är
förmodligen denna bedrift, som, förstorad af ryktet till en berättelse
om hela stödens förstöring, nått Gustaf Adolfs berömde
historieskrifvare Bogisl. Phil, von Chemnitz, under det han skref sitt stora verk
om trettioåriga kriget. Denne författare säger nemligen om
ifrågavarande »Ehrensäule»: »Welche, ob wohl der Feind, folgender Zeit,
wie berichtet wird, vmbgeworffen und zernichtet, wird er doch die
Gedechtnus solcher herrlichen That aus der Leute Gemüther niemals
auszureuten, und vertilgen, vermögen»3). Stöden upprestes först
nära intill flodbrädden, men Ehen ändrade sitt lopp, och inemot
århundradets slut var »redan till hälften fundamentet af Rhenen
bort-skölt» 4). Den om Carl XII:s arfland, hertigdömet Zweybrücken, högt
förtjente svenske guvernören derstädes, grefve Gabriel Thuresson
Oxenstierna hade i underdånig skrifvelse härom 5) framhållit den fara, som
Fryxell o. a. oriktigt den 9:6.
2) Hessische Historie 2 del., 2 kap., sid. 107.
3) »Schwedischen in Teutschland geführten Krieges Ler theil». Alten Stettin
1648, sid. 244. Chemnitz misstager sig då han näst förut säger att stöden »ist an
dem Ort, da die Königliche Schwedische Zuerst über Rhein
kommen–-aufgerichtet worden»; tv den står ännu och har alltid stått på högra (östra) stranden.
4) Kon. Carl XII:s bref till Statskontoret d. 17 Dec. 1698. Riks-Registraturet.
5) Den 6 Dec. 1698. Saml. Zweybrückiana i Riks-Archivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
