Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
v
v. granlund: tva svenska minnesmarken.
567
densamma företagits af landtgrefven af Hessen-Darmstadt således är
oriktig *).
Ett ytterligare bevis härför är zweybrückiska regeringens bref
till Kongl. Maj:t den 15 Julii 1707 med bilagor 2), hvari berättas att
arbetet nu vore färdigt och stöden flyttad något inåt landet (en
bilaga upplyser att den flyttats 400 fot från Rhen), hvarjemte
regeringen frågar huruvida någon inskrift skulle å densamma anbringas,
och hemställer, i fall dçtta beslutas, att deri måtte blifva på latin.
Regeringen hade ej vågat besluta härom, då inskrift förut ej der
funnits, och hade strängt förbjudit verkmästaren att ditsätta någon
sådan. Emellertid hade vid företagen inspektion befunnits, att
verkmästaren det oaktadt »eine von ihme erfundene impertinente
Inscription eingraben lassen». Denne verkmästare hette Heim*. Christoph.
Manderscheidt eller Mandersehied, och regeringen bifogar hans
underdåniga berättelse om inskriften och hans bön om förlåtelse för sin
djerfhet3). Framsidan vore lemnad orörd. Han hade trott att då
många hundrade namn deri vore inristade, han så mycket mer, som
haft så mycken möda, ledsamhet och lifsfara för arbetet, kunde till
minne deraf våga ditsätta sitt namn, men skulle regeringen onådigt
upptaga detj så vore han villig att med stenfärg låta öfverstryka
inskriften. Hvad svenska regeringen resolverat härom, hafva vi ej
kunnat uppspana, emellertid är det visst att denna inskrift nu är
utplånad, vare sig det skett på befallning, eller hvad troligare är genom
regn och vind. Det är utan tvifvel vid denna reparation, som
svärdet i lejonets ram erhållit den utmanande riktning åt vester, som det
nu har, och hvilken afviker från den ursprungliga anordning, som
planchen utvisar. Äfven 1738 egde en reparation af stöden rum,
och enligt en t^sk författare flyttades hela stöden 1776 ånyo längre
in åt landet. Sedan 1834 hafva de hessiska myndigheterna tagit
stöden och platsen under sin vård. Den senare är nu grusad och för
sedd med bänkar för de besökande 4).
*) Archenholtz »Memoires concernants Christine, reine de Suède». Amsterd.
1751, Tom I: pag. 8.
2) Zweybrückiana.
3) Manderscheidt von Bergzabern till zweybrückiska regeringen d. 2 Julii 1707:
»Berichte hiermit —–gehorsambst, dass zwar etwas an die Seul undt zwar
an die hinder lincke Seiten, wohin der Löw S. V. den hintern kehret, auff einen
schwartzen grundt mit weissen buchstaben vor mich, aber keine weitere Inscr.
den König betr. durch den mahler von Oppenheim, so den Löwen angestrichen
und vergüldet, habe schreiben lassen in nachfolgenden wortten bestehende: Diese
Gustavianische Seule ist von Heinrich Christoph Mandersehied von Bergzabern als
Baumeister darüber. 400 Schuhe vom Rhein translociret undt von seinem Sohn
Johann Ludwig Mandersehied dem Löwen das Sch wehrt in den Tatzen gegeben
worden, den 18 Maij 1707».
4) I det hus i Erfelden, der Gustaf Adolf sof natten före öfvergången af
floden och den derpå följande, finnes ett porträtt af konungeri med inskrifter på latin
och tyska, jemte en målning afbildande sjelfva öfvergången. Enligt en uppsats af
pastor H. Kromm i »Das Museum; liter.-belletr. unterhaltungsblatt der
Frankfurter presse 1880», med titel: »Die Schwedensäule bei Erfelden», firades den 25
April samma år med stor högtidlighet återförandet af nämnda porträtt, som då blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
