Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
kong kristiern i:s norske historie.
Ill
kröning. Tendensen i denna uppgift är alldeles klar, och uppgiften
sjelf strider fullkomligt emot allt hvad man känner om ärkebiskop
Aslaks förhållande till konung Karl, men hr Daae vill dock, som
sagdt, låta påskina, att den icke är alldeles otrolig. I sammanhang
härmed bör anmärkas, att då hr Daae nämner de män, åt hvilka k.
Karl vid sin afresa anförtrodde regeringen nordanfjälls, underlåter han
att meddela, att ärkebiskopen var en bland dem.
I följd af det sätt, hvarpå de svenske rådsherrarne betedde sig
vid mötet i Halmstad i Maj 1450, nödgades k. Karl, som "bekant,
afstå från Norges krona. Man har skäl att antaga, att vid detta möte
förrädaren Magnus Gren utöfvade en ej obetydlig inflytelse och genom
tvänne samtida, af hvarandra oberoende källor (se Styffe, 1. c. XXXII,
not 9), vet man, att han var närvarande vid mötet. Obegripligt nog
förnekas det sistnämda bestämdt af hr Daae, på hvilka grunder får
man icke veta.
Samma egendomliga metod att endast genom ett naket påstående
affärda .uppgifter ur samtida källor använder han då det är fråga om
att vederlägga de beskyllningar för våldsamheter mot k. Karls
anhängare i Norge, som blifvit gjorda mot k. Kristiern och hans parti.
Han medgifver, att skäl finnas, som tala för Erik Sæmundssons
våldsamma aflifvande, men något bevis för sin åsigt, att det om
beskyllningarna för öfrigt »tör väl ubetinget siges, att de inneholde en uliyre
overdrivelse» meddelar han icke. Hvad han sjelf anför om att flere
adelsmän af k. Karls parti nödgats fly till Sverige, synes eljest tala för
berättelsernas sanning.
Vid framställningen af de efter den norska tronstridens slut
följande underhandlingarna och krigsrörelserna, hvilken vi mera flyktigt
genomläst, hafva vi äfven några anmärkningar att göra. Hr Daae
synes (s. 78) benägen att antaga, att i tvisten om drottning Dorotheas
morgongåfva den juridiska rätten låg på hennes och Kristiern s sida.
Hvad rätt de än kunde hafva, så torde det dock vara säkert, att cle
icke hade den juridiska: lagen fordrade för morgongåfvobrefvets
giltighet, att det skulle vara gifvet med riksrådets samtycke och råd »och
ej annorlunda», men intet bevisar, att riksrådet i denna fråga blifvit
hördt; vidare stadgades i lagen, att enkedrottningen »hafver förgjort
sin morgongåfva och lösen med», såvida det kan bevisas att hon
»sätter sig emot riket i det som riket må komma till skada»; och
Dorothea var nu gift med rikets fiende (jfr Styffe 1. c. 3, XLVI).
Då hr Daae talar om k. Karls härjande infall i Skåne 1452,
anmärker han, att Karl »var dog ikke istånd til at gjöre nogen varig
Erobring». Huru vet hr Daae detta? Han synes sluta sig dertill
deraf, att svenska hären snart drog sig tillbaka, men han har ej
aktat nödigt att fästa uppmärksamheten på, att Karl i sjelfva
krigsförklaringen icke uppgifvit sora sin afsigt att eröfra andra af k. Kristierns
land än Gotland och Norge. En dylik uraktlåtenhet att påpeka
omständigheter som kunna ställa handlingar af k. Karls män i ett bättre
ljus än det, hvari man från danska sidan ville se dem, hafva vi äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
