Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
le secret du roi.
XXIII
le secret du roi — anades af många bland Ludvigs samtida, var känd
för några af de oinvigde och bekräftades offentligen efter hans död af
hans efterträdare på franska tronen, Ludvig XYI. Bruket af en officiell
och en hemlig diplomati var emellertid icke något för Ludvig XV
egendomligt, utan har haft motstycken på flere håll, ehuru icke till en
sådan omfattning. Vi inskränka oss till att exempelvis erinra om, att
svenske envoyén i Paris, grefve Gustaf Filip Creutz, var icke allenast
medveten om Gustaf IILs revolutionsplan utan äfven arbetade?för
densamma, under det att han i sina depecher till kanslipresidenten grefve
von Düben sökte föra denne officielle ledare af Sveriges utrikespolitik
bakom ljuset. Det må kunna anses förklarligt, att en monark, hvars
händer äro bundna af en sådan regeringsform som den svenska af
1720, går sina officielle rådgifvare förbi, helst om det gäller att göra
sig dem och andra inskränkningar qvitt. Och begripligt är äfven skälet,
hvarför Gustaf III sedermera, under en ytterst kritisk tidpunkt, lät den
ultra-royalistiske grefve Axel v. Fersen d. y. under hand och förtroligt
vid franska hofvet desavouera det der officielt ackrediterade, men, som
det ansågs, alltför jakobinvänliga svenska sändebudet friherre Staël von
Holsteins yttranden. Men det skulle vara alldeles omöjligt att
förklara, hvarför Ludvig XV, en absolut herskare, behöfde föra ett
dubbelt spel med ministrar, som voro hëlt och hållet beroende af hans
nåd, och under sådana politiska förhållanden, som icke kräfde denna
dubbelhet, om man icke kände hans ytterliga svaghet för sina
mätresser och det välde, de öfvade på honom. »Under det att han alltför
ofta lemnade utöfningen af sin makt åt sina älskarinnors gynnade
upp-vaktare, gick han att i skymundan söka (sanningen kräfver att vi
säga: icke för att följa) kärfve statsmäns rättframma, ja skarpa råd;
under en chiffer-korrespondens’ tredubbla insegel framlade han allt
hvad i djupet af hans hjerta ännu fans qvar af tankar värdiga tronen
och af välmening för det allmänna», säger förf.
Sättet och målet för denna hemliga diplomati voro länge svepta
i mörker, tills Boutaric skingrade dunklet genom att 1866 offentliggöra
en mängd handlingar rörande detta ämne. Saken blef genom hans
publikation likväl ingalunda fullständigt utredd, ty han hade icke
tillgång till något mera omfattande material, utan öste hufvudsakligen ur
en källa, det franska statsarkivet. Den som skriftställare bekante förre
franska konseljpresidenten hertig Jacques Victor Albert de Broglie
(född 1821), hvilkens namn i våra dagar är ett politiskt partis fana
och af ett annat, segrande parti utan misskund sönderslites, har
emellertid vid undersökningar i ämnet lyckats skaffa nya källor, dels
i franska utrikes- och krigsministeriernas arkiv, dels bland sin familjs
papper. Resultaten af hans forskningar äro nedlagda i det digra verk,
hvars fullständiga titel angifvits härofvan och hvaraf en del, omfattande
tiden 1752—58, redan 1870 offentliggjordes i »Revue des deux
Mondes». Hertig de Broglie drefs af ett särskildt intresse att företaga
dessa forskningar. En vigtig post i hvad man kallar Ludvig XV:s
hemliga kabinett innehades nemligen af en medlem af familjen Broglie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
