Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
varit förvunnen dertill att med flit hafva undanhållit läsaren detta
meddelande. Andra torde dock döma mildare och anse det ursäktligt
och förklarligt, om jag icke så flitigt studerat hr Fr:s stora verk, att
icke en not kunnat undgå min uppmärksamhet. Att jag icke i
de skrifter, som jag för min uppsats följt, sett minsta antydan
om det beslut af C. G., som hr Fr. omtalat, är säkert; och jag
vågar vädja till hvar och en opartisk, huruvida man, blott på grund
af Dahlbergs anteckningar på ett omslag och i sin dagbok (ty om
memoirförfattarne är föga värdt att tala), kan antaga att detta heslut
var ovilkorligt, då ingenting annat understödjer denna uppfattning,
utan tvärtom ganska afgörande skäl oeh bevis tyda på motsatsen. Af
dessa skäl och bevis synes framgå att den store Dahlberg — och hans
namn och minne blir icke mindre för det — måste hafva missuppfattat
kon:s ordalag och tydt dem ovilkorligare än meningen var. På grund
af kon:s hela handlingssätt, hans bref och instruktioner samt gången
af underhandlingarna lärer man ej kunna tyda uppdraget till Dahlberg
vidsträcktare, än att som krig vore eventuelt eller till och med
sannolikt förestående, på grund af omöjligheten att förmå Danskarne till
uppfyllande af fredsvilkoren, så borde trupperna qvarhållas. Om
ingenting annat funnes som upplyste denna sak, utom dessa anteckningar
ensamt, så kunde dessa få gälla, men nu uthärdar hr Fr:s på dem
uppförda bygnad icke kritiken.
En frejdad författare, hvilken likasom hr Fr. skrifvit Carl X:s
historia, och som för densamma anlitat de tillförlitligaste källor, har
redan — ehuru han ej nämnt hr Fr. — genom hänvisningar till
fakta och handlingar vederlagt lir Fr:s uppfattning och skildring af
Carl Gustafs politik vid denna tid, och det kunde vara nog, att
med några korta anföranden ur hans arbete stödja den mening,
som nyss ofvanföre uttalats. Förf. till »Sveriges historia under
konungarne af Pfalziska huset», hr F. F. Carlson, skrifver nemligen (I:
357), sedan ban omnämt Danskarnes stora obenägenhet att gifva
hertigen af Holstein upprättelse, och att de icke allenast icke afväpnade
utan äfven värfvade nya trupper, samt att yttranden af Danskarne
fälts straxt efter fredsslutet, som antydde att detta ej skulle blifva
långvarigt: »Carl X studsade vid detta Danmarks uppförande. Hans
mening hade varit att draga Danmark öfver på Sveriges sida. Ett
halft och osäkert förbund kunde han ej finna sig vid. Hans lifliga
själ såg hotande faror i Danmarks förtroliga förhållande till Holland
och dess fortsatta värfningar. I ögonblicket uppfattade han
möjligheten till ett nytt krig såsom enda lösningen af dessa invecklade
förhållanden, och han afsände genast, sedan han öfverlagt saken med sitt
råd, befallning till Wrangel att dröja med utrymmandet af de danska
orterna, hvilket just nu skulle begynna. De svenske kommissarierne
fingo befallning att icke vidare yrka på alliansen med Danmark, men
i stället bestämdt förklara, att svenska trupperna ej skulle lemna Fyen
och Fredriksodde förr än full ersättning blifvit lemnad åt hertigen af
Holstein».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
