Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Och vidare (s. 359 o. 360) säger samme förf.: »Man har likväl
ingen grundad anledning att antaga, det konungen yid denna tid
(April) hyste ett stadgadt heslut att ånyo anfalla Danmark, Den
hastigt uppflammande tanken på en möjlighet till ett nytt krig,
hufvudsakligen föranledd af Danmarks uppförande, har väl gått genom
hans själ. Men alla hans åtgärder visa, att härens qvarstannande
var ett medel att framtvinga Danmarks bifall till konungens påståenden
och förmodades blifva af kort varaktighet. Så befaller konungen redan
den 22 April Wrangel att draga alla regementen ur Wensyssel
närmare Ribe, och ställa sig i förbindelse med pfalzgrefven af Sulzbach
och att sörja för det att uppbrottet måtte ske på en bestämd dag
öfverallt, om saken nådde sin riktighet. Den 26 tillåter han
riksamiralen att sända det grofva artilleriet, emedan det fölle besvärligt föra
styckena med armén, i stället till Pommern och låta det stanna i
Demmin, tills armén komme i närheten. Tillika befaller han att
påskynda anstalterna för expeditionen till Riga, »att i fall
nödvändigheten der fordrar mera hjelp, att jag då med flottan sådant göra
kunde». »Den 2 Maj fick Wrangel en utförlig föreskrift för arméns
marsch genom Danmark. Till kommissarierne gafs befallning att, då
de fordrade punkterna vore medgifna, tillkännagifva detta för Wrangel,
på det han måtte bryta upp med armén, men ingen befallning till dem
att fördröja afslutandet lade band på underhandlingens frihet».
Månne detta ej bevisar att C. G:s planer voro riktade mot hans
öfrige fiender, ej emot Danmark? Plans önskan att få slut och fred
med Danmark framgår också af många andra bref, i hvilka någon
»förställning» icke är tänkbar. Hr Carlson har ur flera sådana lemnat
utdrag. Här må blott hänvisas till några få. Den 26 April skrifver
kon. till Wrangel, att så snart kommissarierna fått uppgjordt med de
danske, »skola de meddela Eder reeessen och I efter ratifikationernas
utlemnande begynna marschen». Den 22 Maji skrifver han till
Björnklou: »Det är mig omöjligt, jag måste råka ihop med Brandenburg.
— — Jag ämnar, så snart jag något så när kommit till riktighet
med Danmark, begifva mig till Kiel eller Wismar». I bref till
kommissarierne den 3 Junii antyder han ock, att han snart skulle lemna
Danmark, och den 5 Junii, då han gaf efter i några punkter rörande
Bi-recessen, ber han dem komma till honom derute, då de fullgjort
sitt uppdrag. Den 11 skrifver han till Björnklou: »Jag måste söka
min säkerhet med vapen mot Brandenburg, ty rned goda skäl låter
det sig ej göra». Den 21 fingo trupperna ordres att hålla sig färdiga
till marsch. Den 28 Junii befaller han kommissarierne att, om
Danmark ginge in på hans förslag, »hasta med subscriptionen» och lofvar
att genast sända sin ratifikation, och samma dag beslöts i rådet att
kommissarierna skulle anbefallas »sluta», och att trupperna skulle
marschera ur Fyen och Jutland. Meningen var att gå rakt på
Brandenburg. Af allt framgår att Carl Gustaf icke kan hafva fattat något
ovilkorligt beslut att ånyo börja kriget mot Danmark förr än efter sist
anförda dag, och talet om hans intriger och »dubbla spel» är med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
