Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historikern inför kristendomen. Av Docent Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inriktad historiker — för att redan här ett ögonblick tala
om honom — inte kan åta sig att ur historiens förvirrade
spel få fram det gudsbevis som man förgäves sökt i andra
vetenskaper, inte heller att på något sätt kartlägga Guds
handlingssätt i historien. Redan hos profeterna, Gamla
testamentets väldiga historietänkare, var det något av
paradoxalt trosvittnesbörd, ofta i klar motsats till vad
de närmast sågo framför sig, över talet om Gud som
historiens Gud. Den kristne historikerns egenart får i
forskningsarbetet en långt blygsammare roll: den kan driva
honom att ta upp frågor som ha med det kristna
sam-hällsinflytandet att göra och där han naturligtvis får vara
beredd på att resultatet kan besvika honom. Vanan vid
kristna ting kan ibland göra det lättare för honom än för
andra att klarlägga innebörden av en religiöst präglad
källa — bara han vaktar sig för att oförmedlat tolka in
sina åsikter i den framställning, som trosfränden från ett
annat århundrade uttryckt med liknande ord. Slutligen
har väl den kristet inställde historikern också — om han
är någorlunda ärlig — en viss egen insikt om hur religiös
oärlighet, missbruk av religiösa schabloner går till; kanske
kunde han också ut ifrån denna erfarenhet tänkas ge
bidrag till källanalysen.
Historikern har att undersöka kyrkans historia lika
misstänksamt och lika förutsättningslöst som varje annan
historisk företeelse. Det ämne han därvid ställs inför är
ofantligt, och det blir mycket snart tydligt, att han inte
kan stå till tjänst med lättfångna propagandasanningar
i vare sig den ena eller andra riktningen. Från smädlig
och oansenlig början blev kristendomen på ett par
århundraden en huvudfaktor i Västerlandets liv; snart nog
av
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
