Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De romerska kejsarna och kristendomen - III. Antonius och Pachomius Upphofvet till klostren - Antonius - Pachomius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
Han trädde fram såsom en profet ocli af Gud ingifven siare.
Hans yttre hade icke förändrat sig, men hans ande tycktes såsom
förklarad, ty han hade funnit nåd hos Gud. Nu botade han sjuka,
utdref onda andar, tröstade de bedröfvade, försonade fiender samt
förmanade alla att afsäga sig världen och efterfölja Kristus.
Mäktigt verkade hans ord, ännu mäktigare hans föredöme. Många
valde det ensliga lifvet eller, såsom de kallade det, »den
gudomliga kallelsen», öfvergåfvo all sin egendom och togo sin bostad
hos honom i öknen. På detta sätt uppstodo i närheten af hans
borg flere ensamme boningar (monasteria, af monos, ensam), hvilka
senare gåfvo upphof till klostren. Deras invånare kallades
ensamma (monachii) eller munkar och ansågo Antonius såsom sin
gemensamma fader, medan han å sin sida behandlade dem såsom
sina yngre bröder. Därför uppträdde han ofta ibland dem och
sökte att genom gudliga samtal allt mera upptända deras
fromma nit samt ur sin egen rika erfarenhet lära dem, huru man
skall kunna emotstå djäfvulens frestelser. Sålunda blef, såsom
Athanasius berättar, själfva öknen en fromhetens skådeplats.
Pachomius.
1.
Pachomius föddes omkring år 292 i öfre Egypten ej långt ifrån
Thebe. Hans föräldrar voro hedningar och själf uppfostrades han
i hedendomen, men undervisades äfven i egypternas vishet och
vetenskaper. Vid tjugo års ålder blef han utskrifven till
krigstjänst för att tjäna såsom soldat under Maximinas, en
motståndare till kejsar Konstantin. Sålunda kom han till Thebe ocli
behandlades hårdt af befälet. Med denna hårdhet täflade de
kristnas kärleksfulla verksamhet. Oombedda antogo de sig
Pachomius och hans kamrater samt gåfvo dem födoämnen och andra
vederkvickelser. Denna deras välgörenhet gjorde ett så djupt
intryck på Pachomius, att han beslöt att, så snart han blefve fri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
