Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - II. Kejsar Henrik IV och påfven Gregorius VII - 3. Påfven Gregorius VII - 4. Henrik IV emot Gregorius VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 303 –
sammankomst, hvarvid det gick så stormigt till, att såväl han själf
som legaten råkade i lifsfara. Gregorius förblef emellertid
ståndaktig; han medgaf inga undantag, och några år senare var de
andligas äktenskapsförbud genomfördt.
Genom dessa inrättningar vann påfven oändligt i makt. Ingen
andlig var hädanefter bunden vid sitt lands herre, ingen kunde för
hustru och barn söka statens skydd och hjälp, ingen behöfde frukta
de världsliga herrarna. Alla voro fästade vid påfven, af hvilken
de hade att hoppas och frukta allt. Sålunda bildade de andliga
en stor stat, som i alla länder i kristenheten hade sina rötter och
grenar men från påfven i Rom erhöll sitt lif och sina lagar.
Folket ärade i påfvarnas befallningar Guds ord, och furstarna vågade
ej göra motstånd, ty påfvarna hade ju makt att lösa folken ifrån
deras ed till sin landsherre eller att öfver ett helt land utfärda
bannlysningen. Då förstummades alla kyrkklockor, ingen mässa
fick läsas, alla kyrkor blefvo stängda, ingen likbegängelse fick hållas,
intet äktenskap välsignas. Guds vrede hvilade öfver det olyckliga
landet. Med sådana vapen stredo påfvarna, och dessa vapen voro,
då folket trodde på dem, skarpare än spjut och svärd.
4. Henrik IV emot Gregorius VII.
Gregorius upptog sachsarnas klagan med välvilja och varnade
kejsaren, men Henrik var uppfylld af stolthet öfver sin seger och
tillbakavisade alla varningar och förmaningar med spe och hån.
Då infunno sig plötsligen ett par påfliga legater hos honom med
befallning, att han inom sextio dagar skulle inställa sig i Rom
inför en andlig domstol för att stå till svars för de emot honom
utfärdade beskyllningarna. För den händelse han ej gjorde detta,
skulle han samma dag beläggas med den apostoliska förbannelsen
och utstötas ur kyrkans gemenskap. Henrik blef upptänd af vrede
öfver påfvens anspråk samt jagade hans sändebud skymfligt ur
landet. Därefter kallade han ofördröjligen de tyska biskoparna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
