Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - III. Om vetenskapen (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aeduare tullst&ndigt uttalad, och vetenskapen i följd deraf, att hon
anser sig hafva funnit sitt mål, upphör att vara sökande och vill
göra begreppet herrskande inom andens verld; vissnar blomman,
begreppet fördunklas och handlingen blir antingen genom motståndet
mot denna usurperade magt förnedrad, eller ock genom
undergifven-heten derför kraftlös och förlamad. Denna förvexling, denna
afvi-kelse ifrån sanningens rätta väg, synes likväl, med alla sina
genomgripande följder, just i våra dagar hafva inträffat. Vetenskapernes
idkare synas såsom Columbl matroser hafva tröttnat vid den långa
upptäcktsresan, och ropa derföre från flere håll, att de se land; och
ehuru den ene ser det i öster, den andre i vester, yrka de dock
alle, att man bör sluta färden och gå till ankars. Eller utan
liknelse: man har trott sig uti begreppet kunna uppfatta det
ursprungliga och, genom det sålunda uppkommande grundbegreppets magt
öfver vetandet, verkställa vetenskapens seger öfver menniskans hela
andliga varelse. Med en sådan tro är vetenskapens egenskap af
sökande oförenlig; den måste förlora denna den högsta formen af sin
verksamhet och yttra sig endast genom begreppets coustitutiva
inflytelse på vetandet Men såvida det grundbegrepp, i hvars
utbredda välde öfver menniskotanken man sålunda ansett
vetenskapens egentliga mål bestå, icke hos alla år eller kan vara detsamma,
utan hos någre har en mera speculatif, hos andre en mera empirisk
betydelse; hafva emot hvarannan fiendtliga rigtningar inom
veten-skapsodlingen uppkommit som icke kunna försonas utan genom den
återställda magten af den idé, ifrån hvilken de affallit och derigenom
ursprungligen föranledt striden.
Det är likväl en ännu djupare söndring, som, genom denna
stora förändring af vetenskapens högsta rigtning, genomgripit andens
verld. Det är nämligen den all annan tvedrägt vidmagthållande
motsatsen emellan vetenskap och religion, emellan vetande och tro,
som hufvudsakligen bestämmer den character, icke blott af strid utan
äfven af hemsk och nedtryckande hopplöshet hvilken tillhör vår tid.
Religionens magt har blifvit tillbakaträngd till den nattomhöljda
region af tankens rike, inom hvilken begreppet måste erkänna sin
otillräcklighet - och der knappt tolererad, har den inom de fält,
hvilka begreppet tilltror sig kunna beherrska, förlorat all positif
be-tydelsa — Religionen yttrar sig för det närvarande ensamt inom den
enskilda personlighetens spher, och äfven inom denna nog sällan så*
som positif och herrskande; inom det offentliga och gemensamma är
man åter eller sträfvar att vara deraf oberoende. Det har gifvits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
