Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende på både princip och tendens, åtminstone i många fall, djupt
skiljaktigt Med verkligt hat emot classiciteten framträdde ibland
de ofvanföre nämnde, blott en, och denne var Paracelsus *).
Den Grekiska medicinen har såsom bekant hufvudsakligeu
tven-ne representanter: Hippocrates och Galenus. Ett tidskifte af nära
6 sekler ligger emellan begge desse store män, och det oaktad! kan
man väl svårligen uppgifva något exempel, der den sednare föi
tattaren med större trohet och vördnad bevarat och med sin egen.
nästan hela sin tids kunskapsförråd omfattande, bildning iuförlifvat
den gamle föregångarens åsigter och läror. Men oaktadt denna inre
öfverensstäramelse, äger dock, genom den vetenskapliga utveckling
Galenus gifvit åt den Hippocratiska medicinen och de ur den under
mellantiden mägtigt framskridna Grekiska bildningen utgångna
åsigter, hvilka han dermed införlitvat, en djup skiljaktighet emellan dem
rum, som måste inses och begripas, om begges verkliga bety-
etiam laudamus industrian)) contrarium prorsus iter institerint atque
in-defessis laboribus varia rerum experimenta inquirentes haud dubiam
lucem studiis nost ris prætulerint. Adeo ut, quicquid fere hactenus in
Philosphia eximii compertique habemus, id ipsum ad nos ab antiquæ
Græciæ sedulitate profluxerit. Eorum tamen inventis dum acquiescimus,
credimusque (quæ nostra est socordia) nihil ulterius reperiri posse;
vt-vida ingenii acies languescit, et lampada, guam nobis tradiderunt,
extin-guimus. Non omnem certe veritatem a veteribus occupatam esse,
quili-bet fatebitur; nisi qui multa nuper in Anatomicis (ut alias nunc artes
taceam) scitu digna inventa esse ignoverit. Idque ab iis potissimum
factum est, qui vel sedulo in rem aliquam intenti, in aliam fortuito
in-ciderunt: vel (quod magis laudabile) propriis oculis Naturæ ductum
se-quuti, per anfractuosa quidem, sed certissima vestigia ad veritatis
tandem apicem pertigerunt. In tali profecto opere, non fatigari solum sed
etiam fatiscere svave est, ubi indagandi Jastidium ipsa iutnendi voluptate
compensatur .... Pudeat itaque, in hoc Naturæ cumpo tam spacioso,
tam admirabili, proinissisque majora persolvente, aliorum scriptis credere;
incerta inde problemata cudere; et spinosas, captiosasque
disputatiuncu-las nectere. Natura ipsa adeunda est et semita, quam nobis mönstrat,
insistendum. — Harvey. De generatione animalium. Præf.
Amstelo-dami 1651.
*) Paracelsi hat träffade väl egentligen Galenus, men det var ej
blott djupt och bittert utan fifven sä fullständigt, fördöm mande, att det
måste gälla for hela den Grekiska medicinen. Att Paracelsus här och
der yttrat ett och annat artigare ord om Hippocrates, betyder ingenting,
emedan han sannolikt af huns skrifter kände föga eller intet ansåg
honom för mindre farlig än Galenus ocb dessutom afvisade hans
vetenskapliga inflytelse dermed, att Hippocrates väl var en stor läkare hos
Grekerna, men passade icke för de nyare folken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
