Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone ytterligt svag och, dä vördnadslösbet högljudt predikas såsom
den egeutliga granden till frihet, styrka och mod, det för de flesta
måste vara nästan omöjligt att kanna tänka derpå utan ett
bittert hån.
Det är tydligt att denna psychiatri är till sin inre grnnd ett
och detsamma med den presterliga verksamheten i allmänhet och
måhända dess högsta utvecklingsform, och att hon således måste
betraktas nr samma synpunkt som denna. Att den presterliga
verksamheten till sin idé är det största välde, som den ena menniskan
kan utöfva öfver den andra, är erkändt, och det är äfven just
derföre, som i samma mån det individuellas rätt eller den säkallade
frihetsprincipen fått bemägtiga sig tänkesättet, en skarp och
högljudd protest blifvit emot den förra både i ord och gerning uttalad.
Den spänning, som härigenom uppkommit, genomgriper
menskligbe-tens innersta och hvar och en, som vågar försöket af ett omdöme
deröfver, måste vara strängt på sin vakt emot både sjelfklokbetens
och intoleransens ingitvelser. Vid den betraktelse, som måste föregå
ett sådant omdöme, synes det mig först och främst böra begripas,
att det välde, som utöfvas af presten, icke är bans utan Guds, och
att han således i ordets strängaste bemärkelse måste vara tjenare
åt denna högre magt Just derföre att han af sin kallelse ställes
på den menskliga bestämmelsens högsta spets, måste han
underkasta det innersta af sin varelse den tillintetgörelse af
individualitetens alla anspråk, som utgör det väsendtliga i all verklig
martyrdom, ty det som af Undra tillfogas, vare sig skymf, plågor eller
död, är icke martyrdomen sjelf, ehuru det möjligen kan blifva
medel eller anledning dertilL Ytterligare måste man inse, att den
trons kraft, som skall förvandla och uyföda menniskans andliga
varelse, måste vara lefvande och således utveckla sig ur hennes eget
inre. Blott hängifvenhet under den tro, som af en annan person
henne meddelas, må denna vara huru stark och rik som helst är
icke någon verklig tro, och den seger öfver de negativa
själskrafternas magt som derigenom mången gång anses blifva vunnen, är blott
skenbar och förgänglig; och derföre har den sanna presterliga
inflytelsen, så djupt den äfven ingriper i personligheten, dock befrielse
till syftemål och icke kufvande. Den presterliga befattningen
fordrar således af sin innehafvare icke allenast den innerligaste
vördnad för Gud, utan äfven vördnad för hans bos den menskliga
personligheten ännu lefvande kraft äfven der den af dumhet
brottslighet eller vansinnighet är till den yttersta grad hämmad och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
