Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men äfven jag har egnat ett ihärdigt och allvarligt arbete åt
sökandet efter medicinens verkligt lefvande vetenskapliga grundkraft, om-
med Eieser kan i detta afseende je oj föras Kiesers e värd liga förtjenst
såsom tänkare anser jag dock innehållas uti hans idé om prosopopeen,
ty denna måste förr eller sednare blifva eu utgångspunkt för en djupare
uppfattning både af medvetandets verkliga betydelse och af det inre,
bestämmande och verkliga i lifsprocessen.
(Uti medicinens och i synnerhet physiologiens historia bevaras i
ganska stor aktning namnet Franciscus Glisson, men dess innehafvares
vetenskapliga character och deraf beroende historiska betydelse, åro det
oaktadt ofullständigt eller blott till en del kända. Hans afhandligar om
Rhachitis, om lefverns anatomi och den mer physiologiska om magen
och tarmeanaleu äro väl högt värderade och anses med rätta tillhöra
medicinska litteraturens prydnader; men det är icke der, man har att
söka hans djupa physiologiska studier, ty dessa och den öfvertygelse,
som var deras frukt, har han uttalat i en afhandling, som har den
betydelserika och särdeles lofvande titeln: "De natura substantiæ energetica
stu dt vita naturæ, * Men denna skrift är så rar, att ej allenast mina
bemödanden att skaffa mig den, ehuru de blifvit understödda af till och
med mägtige män, vaiit fruktlösa, utan äfven flera af de författare, som
tala om den, icke synes hafva läst den. Glisson måste genom denna
skrift vara en föregångare antingen till hylozoismen eller ock till den
ännu ofödda biologiska vcrldsåsigten. Hviiketdera är väl svårt att säga,
utan att hafva studerat sjelfva hufvudskriften; men jag tror mig dock
hafva anledning att vänta det sednare, emedan den mening, som
inne-hålles i capitlet ude irritabilitateu uti skriften De ventrieulo et intestinis,
och som var hufvudskriftens omedelbare föregångare, synes mig
väsendt-ligt vara biologiskt.)
*) Att i de Hippocratiska skrifterna göra skilnad emellan de
meningar och åsigter som egentligt tillhöra Hippocrates sjelf och dem, som
härröra ifrån hans lärjungar, eller den dogmatiska skola, som närmast
efterträdde honom och voro de förste, som tillegnade sig hans läror, är
väl svårt, men man har dock i hufvudsaken dei uti lyckats. Svårare är det
åter att skilja emellan hvad som ursprungligen härrörde ifrån honom
och hvad som var traditionellt ifrån Æsculapiiculten. Det kan äfven
vara onödigt att försöka det sednare. Uti den egentliga och äkta
Hippocratiska medicinen är, såsom jag tror, mästarens personlighet så
innerligt införlifvad med den Koiska tempeltjentens religiösa tradition, att
försöket att skilja dessa elementer åt, skulle, om det lyckades, förstöra
begges gemensamma lif. Det första uti den Hippocratiska medicinen,
som bör fösta betraktarens uppmärksamhet, är den ethiska höghet, den
anser innehållas i medicinens bestämmelse och fordran. Uti denna
ethiska höghet, som således enligt Hippocrates bör genomtränga menniskan,
då hon försöker att vara lifvets och helsans vårdare, är han jemförlig
med Pytnagoras och det oaktadt fri ifrån den dietetiska pendantism, och
den stela yttre form, som utmärkte statuterna för den sednares ordens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
