Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Det lyckosamma skeppet måtte ha varit lastat med idel
glädje, fest och gamman. Åtminstone såg det så ut till en
början. Varen blev för hamnen de tusen fröjdernas tid. På »Cap
Devil» flödade vinet i strömmar och kortlapparna tröskades
dygnet runt. På »Goda Hoppsudden» tråddes dansen och de heta
struparna läskades med vin. Fint vin, äkta vin,
champagnevin! Här ledde Knut ruljangsen och en förbolt ståtlig
kavaljer var han. Han hade avmönstrat och uppträdde i finaste
herremanskläder. Sedlarna rasslade och virvlade omkring
honom som löven kring ett höstligt träd. Mutter sökte väl tala
reson med pojken och Tora själv började dra sig tillbaka
från hans glada lag. Men ingenting hjälpte. Lite var undrade,
var den guldfågeln tog sina pengar från. Det viskades om
spelligor på »Cap Devil»; men ingen visste närmare besked.
Ingen - om icke möjligen Samuel Eneman. »Mästerman»
följde som vanligt sina guldfåglars fladdrande flykt med
omärkligt men skarpt iakttagande. Han visade sig mera ute
än förr, dök upp än här än där som en isande vinterskugga
i den vårljusa grönskan. En afton vågade han sig ända fram
till »Goda Hoppsuddens» dansbana. En sådan storm av löje
han väckte! Och så han såg ut! Kappan, som han burit en
mansålder, hade ersatts av en visserligen urgammal och
urmodig men högst elegant livrock; i stället för storm hade han
en bredbrättad slokhatt, ett silkeskläde pöste under hans
haka som krävan på en duva och i knapphålet glänste ett
gult vårblomst! Men sjöstövlarna voro kvar! Tänkte
mästerman dansa i sjöstövlar? Var mästerman stadd på friarestråt?
Frågorna haglade om honom och främst bland de frågvisa
kvickhuvudena stod Knut. Samuel Eneman visade icke med
en min att han hörde kvickheterna. Hans ögon sökte och fann
Tora; deras blickar möttes. Så gick hon plötsligt fram till
honom och räckte honom handen. Hon sade:
- Tack för att ni kom mig till hjälp den där gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
