Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råttkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättskötta, likaså maskinaffären - i trots av Krokens
många galna idéer. Men Blekängen krävde
vaksamhet och förslagenhet, krävde arbete både dag och
natt. Det var ett svårlöst problem: att göra få och
små förbättringar och likväl få arbetarna att bo
kvar. Deras anspråk växte. Icke nog med att de
ville ha alla hål tillstoppade, väggarna diktade,
taken tätade - de fordrade också kakelugnar,
vattenledning, uthus, fönster - Gud vet allt. Och
de hotade att flytta. Det fanns till och med en
byggmästare, Larsson, som ville bygga åt dem.
Lyckligtvis hade han små resurser, och Backarna
voro fortfarande ej till salu.
Dessutom hade Broms och Sörman sina
»metoder».
Broms lånade ut pengar, Sörman förmedlade
lånen som gåvos mot revers med ett eller två
borgensnamn. Räntan var blygsam - sällan över
fyra och en halv procent. Hela lånerörelsen var
ju en sorts välgörenhetsinrättning, som uteslutande
kom Bromsens arbetare till godo. Även som
borgensmän godtögos endast Bromsens arbetare.
Till slut fanns det icke en arbetare vid verkstaden
eller vid tändsticksfabriken eller på annat sätt i
Bromsens tjänst, som icke hade sitt namn förvarat
på någon liten »lapp» i det chokladbruna
kassaskåpet.
J. A. Broms var på det hela taget en beskedlig
långivare. Omsättningarna försiggingo i regel utan
svårigheter, och man skulle ha slarvat bra nog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
