Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Vickberg och galne Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björner, stadens förste borgare och fullmäktiges
ordförande, skulle hinna ut ur kyrkan. Nu lyfte
herr Vickberg på hatten och smålog halvt vänligt,
halvt underdånigt. Och häradshövdingen rörde vid
sin slitna hattkant, stannade framför Vickberg och
buffade honom lätt med sin stora mage, vilket
var ett säkert tecken på aktning och välvilja.
Öh-öh-öh, stånkade häradshövdingen och herr
Vickberg tog fram sin dosa av silver och bjöd.
Är det den? frågade häradshövdingen. Var det
den, han snusade ur? Öh, öh, han hade förbaske
mig aldrig råd att köpa sig en egen dosa.
Nej, sade herr Vickberg och log. Salig baron
och kammarherren var en stor humorist. En stor
humorist.
Just det. Öh. Gud vare med honom, Vickberg.
Detsamma får jag önska herr häradshövdingen.
Och häradshövdingen gav honom ännu en buff
med magen och rullade tungt och trögt ned över
torget. Men Vickberg rörde sina smala ben i jämn,
avmätt takt på hemvägen. Han hade visat sig i
samhället, så att säga fullgjort sina
umgängesplikter. Han trivdes bäst i ensamheten. Men han
visste också, att Roger Bernhusen de Sars’
hovmästare ej honettemang kunde undandraga sig
alla sällskapslivets förpliktelser.
Herr Vickbergs kamrat och samboare, betjänten
Johnsson, var honom i allo olik. Johnsson hade
under sitt sjuttioåriga liv varit utsatt för en otalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
