Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Vickberg och galne Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd vedervärdigheter. Alltifrån den stund, då
han som tjuguårig yngling fått hut och stryk,
emedan han dristat sig krama om nådig fröken
Julian, det söta lilla aset, till den dystra stund i
månaden november, då han förvägrades att följa
sin älskade herre till graven, hade hans liv varit
oändligt rikt på förargelse och sprit. Men Johnsson
var en man. Det var icke hans sed att klaga. Han
hade ett valspråk som bar och tröstade och det
löd:
Va fan! När man har porter till dödagar -
Porter hade varit Johnssons älsklingsdryck, så
länge han levde på landet. Men fem års stadsliv
hade förstört gamle Johnssons nerver och tvingat
honom att söka starkare retelser. Han gjorde
bekantskap med Liter-Pelle och dessa båda
konnässörer utspekulerade och bryggde en dryck, vars
huvudbeståndsdelar var öl och visky, vartill kom
ytterligare sexton ingredienser i fast och flytande
form. Denna gudomliga dryck döpte Johnsson i
en stund av ädelmod och självförsakelse till »Pelles
besk». Och receptet anförtroddes i Gula Rosens
vård.
För en tjugu- eller trettioårig valp skulle »Pelles
besk» ha varit som blåsyra. Men en man, som
fem och femtio år tjänat herrarna på Rogershus,
han tål, vad han får och lite till. Ett enda litet
glas försatte Johnsson i sånghumör. Han sjöng
så att det surrade och knurrade och pep i
Backarnas vridna björkar. Men ingen kunde höra eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
