Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Vickberg och galne Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstå sångens ord, och därför gjorde det
ingenting, att han sjöng.
Andra glaset tog han vid disken på Tre
Remmare. Det gjorde honom till en ganska stor och
förnäm man, dock icke förnämare än att han kunde
erbjuda Gula Rosen lysning och kyrkbröllop.
Och ungarna hennes tar jag med, allihop! För
visst fan har hon ungar, vackra fruntimmer! Ta
mig hin ska inte Johnsson föröka sig!
Men med tredje glaset fick kärleken maka på
sig och giva plats åt den eviga vänskapen, som
dock är någonting högre. Då kysste han
Liter-Pelle eller kommissarien Lönrot eller vem annan,
som Befann sig inom räckhåll, och bjöd dem hand
och börs och hjärta. Och allt sitt inflytande, alla
sina relationer, sin makt och härlighet offrade
han på vänskapens altare. Kom så fjärde glaset,
det blev Jullans, domprostinnans, den friherrliga
systerns. Men det var endast en parentes, ett litet
ungdomsminne, som dök upp. Och ännu fällde
Johnsson inga tårar.
De kommo först sedan sexan och sjuan rafflat
ned genom den brännande strupen. Det var
evighetsglasen, paradisglasen. Nu öppnade sig
himmelns portar. Johnsson såg Gud. Och det var
fan till karl! Johnsson sa inte mer, för det var
obeskrivligt. Och på Guds högra fot satt
Johnssons mor och drack svagdricka och åt
surströmming, ty hon var boren i Norrland. Och jösses
då, vad hon var rar, lilla morsan! Lilla gumskrottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
