Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Vickberg och galne Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin strömming, som luktade fotsvett, herre
jösses, det var för rart! Men likast var det att se
baronen. Han som skulle till helvete, men som
kom till himmeln, för va tusan skulle det ha blitt för
en sjaskig societet om den siste Bernhusen de Sars
saknats? Då grät Johnsson och sjöng och grät:
Med änglavingar på
han dansar på tå
bland änglarna små -
Och ar det likt något att si hans skrangliga
ben. Heledudana krumelurn lilla! Ska han vinka
åt gamle Johnsson! Si, Johnsson vurtade
illamående på begravningen, men det var den djäkla
sojan i såsen si. Å herre jösses si, si på baron
och kammarherrn, si hur han dansar, si hur nyckeln
daskar på allranådigste rumpan -
Vad som var över det sjunde glaset, det var
mörker. Galne Johnsson hade sett himmeln öppen,
ruset mäktade icke föra honom högre, ett
barmhärtigt, tyst mörker var dess sista goda gåva. I
detta mörker kravlade Johnsson sig hem. Hur det
gick till, det lyckades han aldrig lista ut. Men då
han vaknade låg han under bordet i sin egen sal.
Och gamla madam Andersson, som hade
städningen, vaggade omkring i rummet och gav honom
då och då en spark för att så småningom och
varliga återkalla honom till livet.
Nu var dryckens alla goda gåvor uttömda och
det återstod endast några mindre goda, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
