Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Första junidagen, sommarlovets första, vandrade
Abraham och Elsa uppför Björkenäsvägen. Det
var deras avsikt att gå till Tanningen för att doppa
tårna i vattnet och känna, om det var mycket
kallt. Men ett stycke nedanför Backarna mötte de
en karl, som var karl hela dagen. Och det var
galne Johnsson.
Johnsson var i första glaset. Han hade redan
sjungit sin morgonsång under björkarnas
nyssutspruckna löv och nu skulle han gå ned till Tre
Remmare för att bjuda Gula Rosen äktenskap. Han
var en stor präktig man och hans käpp, som icke
var Vickbergs lilla tandpetare utan en järnsköld
gärdsgårdsstör, dunkade försvarligt mot vårgruset.
När han nu fick ett så gott möte, stannade han
bredbent mittpå vägen, satte händerna i sidan och
sade:
Känner I mig, snorungar?
Jo jo mänsan, sa Abraham. Har Johnsson sett
råttkungen i dag?
Johnsson såg en smula betänksam ut och rev
sig bak örat och sneglade i diket. Men så sken
han upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
