Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abraham odlar jorden. Det brinner i staden. Och Gusten tillverkar ett alibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, sir han, gosse, det blir inte förrän i morgon.
Vem ska han eljest vara son till?
Kungen förstås!
Där ljög du på din mor, sade Johnsson. För
jag sir nog, att det är lille ingenjörn, som har
varit framme. Nej kors i jösse namn vad det är
för en snäll liten karl! Är det syster eller
fästmöa det där? Vem ska hon vara dotter till?
Verkmästar Sörman, sa Elsa och knixade.
Å fan! Den tjuvstrykern - Ja, ja, det är sagt
i all välmening. Nå, va har hon i korgen då?
Elsa visade matsäckskorgen, som innehöll allt
möjligt fast ingenting starkt. Och det tyckte
Johnsson var bra. Ty själv hade han fyllt sina femtio
år innan han tog första supen. Vilket naturligtvis
var en evig lögn. Men nu skulle gamle Johnsson
föra dem till ett ljuvligt ställe, som just kunde vara
passeligt för ett par ungdomar. För nog visste
Johnsson hur tockna ville ha det - just så där
lite i skymundan -
Han gjorde helt om och följd av de unga
stövlade han upp till Backarna. När de kommo in
under björkarna hörde de buller av hjul och
hästhovar i starkt trav.
Djävlar anamma, ungar, nu gör vi front och
skyldra gevär. För här kommer Bjärkenäsnåden...
Det var en dogcart, vars höga, lätta hjul
surrade som insektsvingar. En dam höll tömmarna
och det gick nästan i sken på den slingrande
Björkenäsvägen. Bredvid damen satt en tjock herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
