Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skugga över Blekängens historiska stenar, trappan,
på vilken J. A. Broms och Sörman stupat.
Redan i början av Oscarsgatan kunde Abraham
se Zionsborgs festligt upplysta fönster. Han
saktade stegen, strök utefter husraden och stannade
ett ögonblick framför ett fönster, framför en trasig
röd ros, som prunkade på gardinens gråblåa fält.
Där innanför hade Elsa stått, naken.
Han böjde sig ned. Den förrädiska rosen
avslöjade en fridfull bild, icke särdeles lockande. En
gammal man, som läste högt ur bibeln eller ur en
postilla. En gammal kvinna, som letade i sina
kläder - sannolikt efter någonting levande.
Abraham drog vidare, och vinden, som allt
kraftigare svepte ned över Backarna, spände ut hans
rock. Oscarsgatan låg stilla och öde. Endast några
dämpade fnissningar, viskningar och det klunkande
ljudet från buteljer, som tömmas, förrådde att
portgångar och bakgårdar voro befolkade. Ur
tvärgatan kommo skuggor, små och snabba som
insekter. Abraham stannade i gathörnet och lät en större
skugga glida förbi, en stor läderlapp, som med
fladdrande vingar seglade mot vinden.
Aposteln på jakt, tänkte Abraham. Nu springa
pojkarna snällt.
Han ökade själv takten. Portgångarnas tissel
försvunno i sorlet från det lysande huset, sorl av
sång, som blandades med rop och buller från
Tre Remmare. Blekängsgatan var full med folk,
biografpublik, krogpublik och en och annan zionist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
