Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Lyckostölden på Sanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blev ännu mera obehaglig till mods då han
såg hennes glänsande, nästan extatiskt
uppspärrade ögon riktade mot sig. Men den lilla handen
som lekte med hans under duken hade en
förunderligt lugnande och styrkande inverkan. Han sa
sig trotsigt att ingenting i världen skulle förmå
honom att utföra detta uppdrag och i denna
fullständigt falska förvissning började han livligt och
utförligt beskriva Tracbac och hans omgivning. Alla
lyssnade med största intresse - inte minst fader
Längsäll som hade hjärtans roligt åt Benbés första
fruktlösa finter och försök att komma i kontakt
med den store mannen. Vidare berättade han, hur
han till sist blivit mottagen som en kär släkting,
omhuldats som en sådan och mått som en prins i
en bagarbod. Munterheten steg och blev alltmer
otvungen. Gubben Axelssons uppträdande som en
annan gammal Wadköpingsvålnad där borta i
fjärran land både rörde och roade - han var ju en
gammal bekant liksom farmorsmöbeln och mycket
annat. Korteligen - clownen, denna orosfågel,
verkade åtminstone någon timme som det
behagligaste, oskyldigaste samtalsämne vid denna glada
familjemiddag.
Och när du vänt tillbaka, sporde Längsäll,
kommer du då att åter uppsöka honom?
Naturligtvis! Självfallet! utbrast Benbé ivrigt.
Det förstår väl morbror att jag kommer att odla
den remarkabla bekantskapen så intensivt den bara
odlas kan. Dessutom är det ju Tracbac som på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
