Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Lyckostölden på Sanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för resten mycket frikostigt sätt bekostar hela
den här resan både fram och tillbaka.
Plötsligt hickade han till av skrämsel och släppte
den lilla handen under bordet. Om nu Längsäll
frågade: Varför bekostade han resan? I vad syfte?
Har du kanske något uppdrag i Sverige för hans
räkning? - Vad skulle han svara?
Skrämseln visade sig sakna grund. Längsäll
gjorde inga frågor, han skrattade blott helt
fryntligt och sa:
Det kan jag väl tänka mig, att han var
frikostig. En sån där mångmillionär sticker väl inte
till sina släktingar ett par tre tusenlappar som jag
och de andra bondkaninerna hemma i Sweden -
Och han klippte finurligt med ögonen och gjorde
allehanda lustiga grimaser. Så steg man upp från
bordet. Den glada hemtrevliga stämningen höll
i sig. Benbé och Caroline placerades i salongens
lilla hörnsoffa just som fästfolk brukar placeras.
Fru Lillemor satt vid bordet bredvid dem, som
vanligt med en sömnad i händerna. Fader
Längsäll vandrade av och an med tummarna i västens
armhålor, han gnolade helt sakta för sig själv som
om han den dagen rakt inte kunde komma ur
de musikaliska tagen. Benbé höll alltjämt målron
vid makt och lät sina mångahanda upplevelser
flöda, ej utan att krydda dem med någon liten
matsked fantasi.
Lyckligast i den lilla församlingen av lyckliga var
dock Sanna-Sanna. Tyvärr är lycklig icke rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
