Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon kastade huvudet bakåt och brast i ett
klingande skratt, som till och med smittade den
nedstämde Benbé.
Å ja, fortsatte hon och torkade skrattårarna
med en sidentrasa, jag vet ju inte hur det förhåller
sig med de där ödmjuka friarna - kanske le de
bak ryggen på oss och det må i så fall vara oss
väl unnat. Men de verkligt ödmjuka, de som ha
skäl att vara det, just de är farliga för obevakade
hjärtan och bevakade med för resten. Jag vet
det. Nå, du är ju inte någon liten oerfaren flicka,
Ben, och det kan tyckas överflödigt att jag sitter
här och trakterar dig med en mogen kvinnas
tankar och erfarenheter. Men det är kanske strängt
taget inte heller det jag gör. Förr eller senare
börjar man söka förklara sina handlingar och
grunna ut verkliga orsaken till den och till den.
Det faller sig inte så lätt men det ska ske, om
man eljes sätter något värde på livet. Folk säger:
en handling - nå den kan strykas över och
glömmas ifall den generar. Oj, oj, oj, en handling
släpper aldrig sitt tag. Jag skulle ha lust att sätta
upp en småbarnsskola och säga ungarna: Gör
vad er lyster, men kom ihåg att gjort är gjort.
Det givs ingen förlåtelse. Tänk er för. Det blir
kanske eftertankens kränka blekhet. Nå så gå
omkring och var blek då - men inte feg. Det
finns inte något avskrivningskonto varken i
himmelen eller på jorden. Inte ens Vår Herre som
är Längsälls förtrogne, kan preskribera skulder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
