Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, jo, fortsatte hon efter ett ögonblick med
en egendomlig tung och trött trygghet i rösten,
jo, jo, min gosse, nog blir det en svår sak, svår för
honom och svår för mig. Men ser du - det
blir i alla händelser vår sak - och den får inte
ha något inflytande på hennes.
Nå ja, min käre Ben, fortsatte hon i vanlig
ton, nu har vi fått tala ut och det är huvudsaken.
Jag vet åtminstone på ett ungefär hur landet
ligger. Jag behöver nog åtskilliga dar till att
fundera och dem får du väl kosta på mig och
kostar du dem inte på mig så vill du kanske
godhetsfullt offra dem på Caroline. För resten -
mens jag nu har förmånen att vara ensam om
gunstig herrn, så kan du gärna berätta lite mera
om Jonathan eller snarare om förhållandena och
hans närmaste omgivning. Vad är det egentligen
för människor? Är det något så när hyggligt folk?
Benbé berättade och han glömde inte att enligt
Tracbacs uttryckliga uppmaning förklara att man
levde ett mycket sedesamt och ordnat liv. Fru
Lillemor lyssnade men så småningom alltmera
förströdd som om hon haft någonting annat i
tankarna. Plötsligt sa hon småleende och lite grand
förläget:
Nå, sa han eljes något om mig, han, Jonathan?
Benbé berättade det lilla han kom ihåg om
begravningen, och flyttlassen med mera.
Jo, det var en sak till, sa han slutligen och
småskrattade. Jo, han tyckte gubevars inte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
