Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag kallade moster moster. Nej, det passade
honom inte. Det lät för gammalt. Han sa: Hon
var så ung -
Å sa han det? utbrast fru Lillemor och log
även hon. Hon stirrade framför sig med en
strålande och likväl eftertänksam blick. Tårarna
började kvälla och rinna, strida. Vad är det? frågade
Benbé ängslig och meningslöst, har jag sagt något
som -? - Hon skakade litet på huvudet och
slöt ögonen. Huvudet sjönk i små knyckar ned
mot bordet och ansiktet doldes i högen av
brokiga trasor.
I kvällningen återvände Längsäll och dottern
från staden. Caroline redogjorde för sina
uppköp inför modern och far Längsäll spankulerade
av och an, tydligen otålig och uttråkad av detta
resonemang om garner och tyger. Han var
alltjämt i humör men tyvärr tycktes det luta åt den
dåliga kanten. Rätt vad det var ställde han sig
framför den häpna, oskyldiga dottern, satte
händerna i sidan, räckte ut tungan åt henne och
brummade:
Vill du bara packa dig ut härifrån! Du har
faktiskt inte gjort annat än sladdrat om garner
och elände hela dan. Jag är trött på den där
smörjan. Ajöss mamsell!
Caroline gick med spanska steg och näbbet i
vädret som en förolämpad höna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
