Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Lillemor och far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vad går det åt er? utbrast fru Lillemor,
minsann tror jag inte att ni blivit stolliga
allesamman -
Ja, det kan du säga, brummade Längsäll buttert,
du som sitter här hela dan och repar trasor och
dricker kaffe och inte har någonting att grubbla
på utöver middagsmaten. Men jag! Jag ska hålla
mig munter och glad i alla mina bekymmer. Vet
du varför jag for till stan? Det var egentligen
för att något så när i fred för fruntimmer få tänka
ut och därtill skaffa mig en del underrättelser
om saker och ting av vikt. Tänksamt har jag
haft det, ska jag säga dig, över hövan tänksamt,
tröttsamt och ledsamt.
Nå ja, fortsatte han efter några minuters tyst
vandring, nu tror jag i alla fall att det är
sluttänkt åtminstone för mitt vidkommande. Och hör
nu på utan att dåna eller andra fula fasoner:
När Benjamin i sinom tid far tillbaka till Amerika
får han ta din dotter med sig. Vad säger du
om det?
Hon sa ingenting. Hon nopprade alltjämt på
sina trasor som om hon ingenting märkligt hört,
men hennes ansikte som redan hade det första,
spindelvävsfina nätet av åldersrynkor, blev
alldeles gult. Längsäll betraktade henne orolig men
ännu mer förvånad. Varför säger hon då
ingenting? undrade han. Hon såg inte upp och det
dröjde en god stund innan hon återvann ett om
än lätt stammande målföre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
