Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
ett par ögon, flammande och dimmiga som ögonen
hos en rasande hund.
Jaså, det fattar och förstår ni, min gode bankir?
Verkligen! Jag ska säga er en sak. Ni begriper inte
ett muck!
Bankiren såg Jasesonen försvinna i folkvimlet.
Utan att veta varför kände han sig snopen. Och
förolämpad. Men icke av Jasesonen utan av Jase
själv.
Fader Bourmaister, som samvetsgrant om ock
ej framgångsrikt inpräntade flärdlöshetens dygd
". Ä...... i sina barns sinnen, var
Efter förolämpningen .... , ...
».- ..j . * f sJalv en man med tam-
förödmjukelse. , , . ,_,
ligen luxuösa vanor. Han
tyckte om att bo i ståtliga hotell bland eleganta
människor, väluppassad som en liten kung. Så snart
trasslet med pojkarna uppklarats, lämnade han det
lilla pensionatet och beställde för sig och de sina
en hel liten våning i ett förnämligt hotell.
Härigenom bröts umgänget med Jasesonen. Bankiren
smekte ömt sina händer och mumlade: Tjaha -
kanske att man ändå skulle kunna få några
hyggliga veckor i Paris!
Fyra dagar senare, en morgon då familjen ännu
satt vid frukostbordet i sin privata matsal,
anmäldes herr Jonas Kerrman. Helen ropade: Var har du
hållit hus, Jonas lille? Har du inte hittat hit?
Som du ser har jag hittat, svarade den unge
mannen torrt. Han gick runt bordet och hälsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
