Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hobygubben, Arnfelt och Bourmaister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
en tingens sanne älskare: han älskade jorden,
skogen, gården, bruket men icke på
Hobygub-bens ruvande drakmaner. Han älskade dem som
schackspelaren älskar sina pjäser - de voro hans
hjärnas arbetsfält, de gåvo honom anledning och
möjlighet att finna snillrika kombinationer, de
tvingade honom om och om igen att
genomtänka nya problem, framleta och framlocka nya
möjligheter ur dött och levande. Han slog och
slog hårt. Här och var led en man, hans hustru,
hans barn och många med dem - men tingen
ledo icke, bygden led icke, den frodades.
Hoby-gubben var ett troll, A. O. en människa - fast
stundom en omänsklig människa.
För resten blev hans regemente mildare med
åren, vilket dock näppeligen berodde på någon
lynnesändring eller större samvetsömhet. Orsakerna
äro lätt funna. Sedan de odugliga bland patroner,
arrendatorer, förmän av alla slag rensats bort
under ve och klagan sutto de dugliga kvar i ro.
Den andra orsaken var Arnfelts ökade samarbete
med Bourmaistrarna. Redan i A. O.-bankens
barndom hade kommerserådet Bernt Bourmaister d. y.
och hans son Fabian nödgats anstränga sin kredit
till det yttersta för att rädda den stapplande unga
banken. Kassadirektören Ahlmark (en gång den
»klipske dräng» som räddat kommerserådets kära
gobelänger) hade drivits från sina sociala segrars
slagfält ut i förskingrarens nesliga landsflykt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
