Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hobygubben, Arnfelt och Bourmaister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unga banken hade förlorat en avsevärd mängd
av sitt gyllene blod, men vida farligare än den direkta
förlusten var klientelets oro. Då deponerade
firmorna Bernt Bourmaister och son samt
Bourmaister & C:o i A. O.-banken en rund million, för
staden och tiden ett nästan sagolikt belopp. Oron
stillades, banken räddades. Cirka tio år senare
ingick den ren stormäktige bankchefen i firman
Bourmaister & C:o.
Spirad ur en gammal kolonialhandel en gros
behöll firman Bourmaister åtskilligt av sin rent
kommersiella läggning. Do-ut-desprincipen
tillämpades på ett mjukare sätt. En släkt och firma som
i bortåt ett sekel försett de goda bergslagsborna
med livets lyx - socker, kaffe, vin, kryddor,
utländska lyxtyger m. m. - måste äga ett stort
psykologiskt betonat intresse för sin klientel. I
Arnfelts ögon var gården huvudsaken och mannen
på gården blott en slav vars värde bestämdes av
hans förmåga att sköta gården: för Bourmaistrarna
åter hade gården betydelse i den mån den gjorde
mannen till en god och pålitlig kund. Kreditgivningen
blev friare och mera spekulativ. Tack vare
firmans rätt livliga förbindelser med kontinenten
(särskilt Nordvästtyskland, Holland, Belgien)
underlättades affärer med utlandet, och firman blev en
ej obetydlig kanal för utländskt kapital.
Hoby-gubben, A. O., Bourmaistrarna beteckna i själva
verket tre skeden i utvecklingen av de goda
bergslagsboarnas förhållande till sin ägandes bygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
