Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kniven på fatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ord med sin sonson men riktade ej ett enda
till gästen. Då kallelsen kom, tog han Mikaels
arm. Det föll sig naturligt att den gamle trädde
först genom salsdörren: gästen fick slinka efter
värdfolket. Jonas tänkte: Här traskar jag som
en snäll liten vovve. Helen skulle se mig!
Man tog plats, farfar och sonson vid vardera
kortändan, gästen emellan dem. Gubben hördes
muttra: Mikael borde egentligen sitta bredvid mig
- men för all del - för all del - Det gamla
lejonet morrade inte men det knorrade.
Stämningen var alltjämt kvav och en smula åskmättad.
Plötsligt skulle en liten episod lik en frisk vindil
sopa bort kvalmet Gubben tog sin servett, hajade
till och utbrast med denna utsökt välspelade
förvåning, som utgör ett av de konstnärligaste och mest
uppskattade inslagen i den sanna
födelsedagsritualen: Vad ska detta betyda? Ett paket på min tallrik!
Det är från mig! icke sade, icke ropade, icke skrek
utan tjöt Mikael, den veka kulturprodukten.
Kerr-man vände sig häpen mot grannen. Var fann han
nu den blaserade sprätten? Var fann han ens
skogvaktarpojken ? Bredvid honom satt en
tretton-åring vid julbordet, en trettonåring i
Skandinaviens modernaste frack. Ritualen fortsatte. Det må
jag säga, spann gubben, en present! Det var högst
angenämt. Men så ta då opp den! skrek Mikael.
Nå, nå, vi har tiden för oss, sa gubben och började
försiktigt veckla upp det lilla paketet.
Inveckla-ren hade tydligen gjort sin sak bra, papper efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
