Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotel de Montsoussonge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
klämde sig Maxi och assessoiren samman som
skrämda måsungar i en bergskreva. Predikanten
sökte erinra sig deras sorger då hennes blick
fastnade vid den olycklige girefanten, som syntes
beredd att söka skydd i själva paradisets
lustgård. Jätten var lika rädd för pygmén som en
elefant för en liten hundracka. Han drog upp en
näsduk, stor som en servett, för att torka svetten
ur pannan. Därmed frammanade den olycklige sitt
öde. Girefanten gråter! utbrast det medlidsamma
barnet bestört och belåtet, sprang bort till kolossen,
sträckte sig på tå och krafsade honom smeksamt
på ryggen. Men så tag då bort ditt barn! utbrast
lille Fabian förskräckt. Inspirerad av
jungfrukammarens visdom och buren av sitt sentimentala
patos yttrade flickan med klar men vibrerande
stämma: Stackare, stackare dig! Din pappa han
stal och flyktade bort, din mamma hon grät och
själv får du gråta i alla dina dar för den skammen
glömmer folk aldrig! Kerrman reste sig hastigt,
tog barnet vid armen och ledde bort henne från
Girefanten, som fnyste och stönade. I dörren vände
sig predikanten om lik ett trosvittne bortfört av
fångknekten och hon utgöt sitt medlidande i en
allmän-nelig suck sägande: Ja stackare, stackare ni som
bygga och bo i jämmerdalen! Ut med fart och pang
smällde dörren igen bak predikaren! Den dystra
stämningen i »Paradiset» hade inspirerat henne och
sanningen att säga hade hon åter visat prov på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
