Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julklappen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
tjöt. Farmor suckade: Hå hå ja ja, det var också
en julafton! »Pil lät icke ett ljud gå över sina
läppar, förrådde ej med en min sin besvikelse.»
(Cecilias dagbok.) Däremot stånkade Girefanten
ljudligt - möjligen i ängslig längtan efter
lutfisken, som kokade sönder i köket. Och Jonas?
Han, vars frikostiga gåva snöpligt avvisades? Än
en gång visade sig Pater familias sin höga ställning
värdig och vuxen. Han blev inte stött, han blev
inte ledsen. Han ställde sig bakom fru Helens stol,
böjde sig ned över henne, sa: Nu ska lilla mamma
först och främst se på ritningarna. Stugan skulle
bli så vacker och praktiskt inredd att det vore
skada att inte bygga den. Mamma kan själv bäst
bedöma hur trevlig inredningen blir. Vilka
sansade, visa och välgörande ord! Och hur snabbt
skulle ej deras verkan förgöras av den olycksaliga
poetissan, som ropade: Det är ett mästerverk. Sonja
Bochum har sett dem och hon skriver att de är
genialiska!
Tack så mycket. Ritningarna till denna »julklapp»
hade alltså först underställts den ljuva judinnans
sakkunniga granskning. Eller kanske rentav utförts
av någon hennes skyddsling! Fru Helen började
bläddra. Hennes fingrar fumlade en smula, hennes
andhämtning var ojämn. Hon höll upp en
fasad-ritning, hon syntes granska den noga. Spänningen
växte på nytt. Familjen slöt trängre krets. Skulle
dessa ritningar åstadkomma en lycklig vändning?
Fru Helen sa - liksom trevande, samvetsgrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
