Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
åren gå. Ungefär ett år tidigfare hade bror Eddy
börjat en bekymmerfull brevväxling med sin
syster. I dessa brev uppdök en ung flicka vid namn
Desirée. Allt tydde på att hon var en av »de
otaliga», sannolikt äldsta dottern. Mellan henne och
unge Pil hade en livlig känsla uppflammat. Den
idylliske familjefadern uttryckte sin oro med orden:
Jag tycker för mycket om Pil för att unna honom
Desirée och jag tycker för mycket om Desirée
för att unna henne Pil. De något orakelmässiga
ordens mening fattades genast av mamma Helen.
Vore här allvar så vore det sorgligt allvar, allra
helst den lilla Montmartrekusinen antydningsvis
sades bära på samma sjukliga anlag som Pil själv.
Hon skrev till sonen - ett klokt, lugnt brev. Men
hon begick en obotlig dumhet - hon skrev till
sist, att han alltjämt borde iakttaga en viss
försiktighet »både för din egen och andras skull».
Hon skulle få betala dumheten en sommardag då
Pil satt vid sitt staffli på stora terrassen utanför
Jaktslottet. Pil målade, modern såg på hans vackra
modell Aspasjöarna, än mera såg hon på
målningen och mest på målaren. Han såg betydligt
kraftigare ut än förr: dessutom betydligt allvarlig
och självsäker å yrkets vägnar. Han putade med
munnen och över munnen glänste en liten Ijusbrun
mustasch. Denna mun och denna mustasch ledde
på något sätt hennes tankar till en viss Desirée.
Plötsligt blev hon oemotståndligt nyfiken. Hon
började försiktigt fråga, nalkades Desirée, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
