Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
nes snygge vän. Strax därpå hade Jonas
tillkännagivit en av sina plötsliga utomlandsresor, »varvid
jag kanske får några timmar över för Pil och hans
målningar i Hamburg». Detta angår henne inte i
annan mån än att hon skall göra en mindre
packning. Knappt är den gjord förrän tvenne morrande
gummor släpa henne från sängkammaren till
barnkammaren. Här vistas hennes »styvbarn»,
Callil-Jonas, alldeles uppenbarligen angripet av
mässlingen fast dess mor kallar den farliga sjukdomen
nässelfeber. Möbius tillkallas efter en lång
medicinsk debatt och uttalar sig till förmån för den
moderliga diagnosen men tillfogar - svindlande
fräckhet! -: Men kom ihåg, fru Kerrman, att
renlighet och frisk luft är bra vid alla sjukbäddar. -
Därför att en obetydlig malör hände omedelbart
före doktorns inträde får man en sådan skymf
i ansiktet! Man lämnar det »snuskiga och
illaluktande» (farmor) sjukrummet blott för att stupa
över en vilt gråtande dotter som framstupa på
golvet klagar över en viss bestämd och namngiven
hunds död. Fru Helen känner icke hunden
personligen men anser sig skyldig att hålla en liten
paren-tation. Vidare uttalar hon en förhoppning att han
ljutit en mild död. (När han blev överkörd! skriker
dottern.) Slutligen och för att giva parentationen
en ljusare upptakt mot nytt liv förmodar hon att
del finns andra vackra och goda hundar i stan.
Det har hon ingenting för: sorgen tar blott ny
fart, ty ingen var som denne! Från denna tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
