Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
vänder hon ansiktet mot en fars. Hennes äldsta
dotter, poetissan, kommer mot henne med
fjäd-rande gång och ett nästan frivolt leende, säger:
Vet mamma va? Den där Möbius är så kär i mig,
så han vet inte på vilket ben han ska stå! Även
frånsett den absurda och osmakliga tanken att
»gamla karn» skulle vara kär i barnungen är
hennes ton och sätt klandervärda och bli klandrade.
Under denna moderliga process framträder bror
Maxi ur »Paradiset» dit han »smugit sig in». Han
förklarar att vare sig det beror på husmoderligt
slarv eller andra omständigheter måste »Paradiset»
snart grävas ut alldeles som Pompeji. Sådana
dammmassor täcka dess dyrbarheter. Beskyllningen är
löjlig, men fru Helen tar i alla fall till storstädning.
Då den är avslutad sjunker hon ner på en stol
bredvid »Smi-spik-gobelängen» och börjar
oförtrutet och glatt beundra sig själv. Hon har varit
en utmärkt dotter och till och med ömsint
svärdotter, fast gumman kan vara svår. Hon är en
god mor, vad ungarna sen behaga tycka. Att sjunga
sitt lov som maka finner hon överflödigt. Hon
fastslår blott det faktum att hon »upptäckte Jonas»
ren på en tid, då han var den dummaste och
tölpigaste pojke man kunde se. (Fast stilig
förstås.) Är han inte nöjd så får han låta bli. Hon
ämnar härda ut med honom till silverbröllopet. Sen
tänker hon slå sig samman med Pil. Jonas kan
slå sig samman med någon annan - vem han
behagar - inomlands eller utomlands. Efter tjugu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
