Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiset och jaktslottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skänktes mer än nödig tid och råd att inlösa sitt
lån och dess olovliga pant Det där luktar
bedrägeri på långt håll, tänkte fru Helen.
Emellertid - ett ömkligt kräk till människa stod här och
tiggde hjälp. Själva hans otympliga massa tycktes
göra honom ömkansvärd i förnedringen. Hon hade
aldrig rätt kunnat fördra människan. Hon erinrade
sig att pappa Fabian »blott med stor tvekan» tagit
honom i sin tjänst. Jonas hade han förfördelat
genom sin »glömska» och genom sitt lömska och
fräcka uppträdande den 17 mars. Likvisst hade
Jonas behållit honom i tjänst och nåd! Den
pinsamma situationen var i grund och botten Jonas’
fel! I alla händelser kände hon det omöjligt att
inte lämna honom en hjälp, som syntes så lätt
given. Trots hennes antipati hade människan
snyltat sig till att bli en sorts obehagligt husdjur.
Barnen kallade honom Girefanten och lekte med
honom som med en ful och oformlig och lustig
Teddybjörn. Själv hade hon så småningom vant
sig vid att taga den ständigt tjänstvilliges
tjänster i anspråk. Att nu säga: Gå och anmäl er!
Eller skjut er! (En utväg som han själv livligt
rekommenderade - mellan bönerna.)
Det gick inte.
Hon hämtade sin portfölj, räckte honom de
tjugu aktierna, sa: Gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
