Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - – bara det får tid på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
konstaterades hade retat henne. Man tanke sig
en far, överlastad med stort och viktigt arbete,
offrar gång efter annan veckor för att »titta till
Pil ett slag». Och all finkänslighet! Fadern skulle
minsann inte skrivit det olycksaliga brevet! Men
man observere - då var pojken sjuk, nu var han
frisk! Det är inte svårt att vara efterslug. Hur som
helst - Jonas som far hade visat sig vara en
»ståtlig människa». Och det hade retat henne?
Vacker karaktär.
De andra ungarna? Lillen ska vi inte tala om!
Kan man hålla av en unge som man aldrig får hålla
i? Han har blivit gummornas oförytterliga
egendom. Gudvet om han känner igen sin mamma! Att
hålla av honom vore som att hålla av månen i
skyn! Annika då? Jo, för all del, det goda barnet
drar alltjämt presenter till sin mamma och
övervakar hennes fester, Men hon har fått en hund.
Den går utanpå mamma. Dess mor var samma
djur som överkördes en viss Tycho Brahedag.
Därav förklaras dess eviga gnällan och dess
gruvligt sorgsna uppsyn. Annika älskar dem som lida.
Hon säger till sin mamma: Nuförtiden är mamma
jämt glad. Det är väl inget trevligt! Mamma kunde
väl vara lite lessen ibland. Som förr i tiden.
Som förr i tiden, ja. Då kunde man prestera
lite sorg mellan varven.
Och så ha vi en dotter till. En ljus fågel, ett
högt nummer, en ovederhäftig ung slyna!
Alltsammans Jonas’ tilltal till en älskad dotter. Naturligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
