Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Länge leve de lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
själva saken utan ock vad folk tänker om saken.
Allmänna meningen måste avlyssnas på möten och
i bladen. Att banan skulle byggas var givet och
nästan givet att den skulle byggas av staten.
Frågan gällde blott dess sträckning. Corfitz och hans
parti yrkade en betydligt nordligare linje än den
av vissa bolag och kommuner planerade.
Aspafors-Hoby påpekade att »deras» bana skulle framdragas
genom jämförelsevis tätt bebodda och högst
betydande industri- och lantbruksnejder: banan borde
följaktligen bli räntabel. Härtill genmälte Corfitz:
Sant att dessa nejder äro blomstrande, men detta
visar just att deras kommunikationer redan äro
tillfredsställande. Då staten bygger spelar
räntabiliteten ingen roll, ty staten har först och främst
plikter! Genom att bygga »vår» bana sprida vi vår
kultur och våra näringar i hittills öde trakter.
Vi skänka fosterlandet en ny provins! Aspafors:
Gott - må staten bygga er bana och vi vår. Vi
är inte rädda för konkurrensen. Corfitz:
Konkurrera med staten! Bort med tassarna mina herrar!
Inför fru Helen visade han ännu mera
fosterlandskärlek, som eljest var tidsandan något
främmande. Han sa: Deras plan är ett
fosterlandsförräderi, som det vill tyckas i smått men i själva
verket i stort. Vem skulle bestämma denna
landsändas öde? Tre herrar. Fagerlind. Gott, han är
åtminstone bergsmans ättling, en landets son. Men
bakom och över honom står Kerrman, en
stockholmsk bankir, främmande för trakten. Och bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
