Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Länge leve de lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
och över honom! Bochum! En tysk penningjude!
Berövar Sverge en provins!
Sålunda framställd tedde sig »saken» i helt annan
klarhet och storhet - befriad från det kerrmanska
och fagerlindska sifferdammet. Den kom i
sammanhang med någonting högre. Trots detta högre
måste hon erkänna att den intresserade henne rätt
lite ändå. Men den öppnade hennes ögon för
någonting viktigare. Kerrmans ovilja mot Corfitz
hade hon tagit för en nyck: i hans förakt hade
hon nästan utläst överlägsenhet. Och vad var det?
Helt enkelt fruktan! Han var rädd för Corfitz.
Krämarsjälen fruktade den fattige, redlige mannen
som tydligen kunde bli farlig för vissa ränkfulla
planer. Man bör inte tala föraktfullt om en fiende,
som man fruktar. Den föraktfulle blir lätt en smula
föraktlig.
Under intryck av denna upptägkt, som både
retade och plågade henne, gjorde hon något, som
hon skulle få ångra: hon inbjöd Corfitz att
tillbringa försommaren på Jaktslottet. Orsaken -
han var en »biltog man»! Han ämnade under våren
och försommaren agitera för »saken» bland ortens
befolkning för att senare på hösten sammankalla
menige man till ett par stormöten. Men nu visade
de mäktige tänderna, bolagsherrarna och deras
an-hang. Möteslokaler inom- och utomhus vägrades,
likaså skjutsar. Han hade till och med svårt att
få bostad. Korteligen han var biltog. Fru Helen
beslöt att ge honom tak över huvudet. Varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
