Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Länge leve de lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
skulle hon inte det? Kerrman skulle tillbringa
försommaren vid en utländsk badort. Pil skulle inte
komma hem förrän till silverbröllopet. Ingen
människa hade ont av att hon bjöd Corfitz. Jo,
Fagerlind! Han rasade. Inte därför att Corfitz fick tak
över huvudet utan därför att han skulle bo hos
Kerrmans. Bankiren hade stort anseende i bygden
och agitatorn skulle säkert antyda att han hade
Kerrman bakom sig. Fagerlind misskände Corfitz
- han antydde ej, han sa helt öppet att Kerrman
stod på hans sida! Den ärlige mannen vidgick
det inför fru Helen. Men det angick ju inte henne.
»Saken» var inte hennes sak. Dessutom måste hon
träffa honom ofta vare sig han bodde på Klöven
eller ej. Barnasylen stod inför sin fullbordan och
man hade åtskilligt att överlägga om. Alltså ringde
hon Söder 7777 och bjöd Corfitz. Han tackade och
kom.
De första dagarna kände hon sig lite orolig.
Hon var rädd att han skulle tala för mycket om
»tungsinnet». Men nej - han talade om allt
möjligt annat, han var munter och älskvärd. Hon
vande sig snart vid honom. I övrigt var hon
tämligen isolerad. Med Fagerlind var umgänget helt
och hållet brutet. Hennes »gamle trogne nigger»
hade sagt henne sådana obehagligheter att hon
så när visat honom dörren. Möjligen hade han
druckit för mycket. Enligt Corfitz var »denna hans
olyckliga böjelse» allmänt bekant i bygden. Tomt
kändes det i alla fall efter »niggern». Även
Mö-19. - Bergman, Kerrmans i paradiset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
