Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända eller ej. De flesta hade icke insett det vara någon
möjlighet, att ett blekansikte af egen fri vilja skulle återkomma för
att underkasta sig tortyren hos indianerna, och det var endast
ett fåtal af höfdingarne, som hyst bättre tankar om Hjortdödaren,
hvilken de lärt känna som en tapper, kallblodig och — fram
för allt — ärlig krigare. De flesta önskade dock, att han måtte
stanna borta, emedan de därigenom hoppades kunna tillfoga
delawarerna en förödmjukelse. Vildarna hysa nämligen den
åsikten, att då en man som vuxit upp i deras byar begår någon
mindre hederlig handling, så återfaller skammen däraf på hela
hans stam. De skulle därför gärna ha sett, att deras fånge
brutit sitt ord. Nu hade alla stammens krigare blifvit
sammankallade för att fälla domen öfver honom för hans uteblifvande.
Hela skaran — män, kvinnor och barn — hade infunnit sig på
platsen för att antingen deltaga i det väntade uppträdet eller
också för att göra sin triumf öfver den förlupne fången så i ögonen
fallande som möjligt; detta naturligtvis under förutsättning, att
Hjortdödaren ej skulle infinna sig å aftalad tid.
Hjortdödarens ankomst gjorde därför ett storartadt
intryck. Som vi redan omtalat, hade stammens höfdingar slagit
sig ned på ett kullfallet träd och inväntade där med allvarliga
och värdiga miner, fångens återkomst. Till höger hade de unge
männen, fullt beväpnade, tagit plats, medan kvinnorna och barnen
intagit den vänstra sidan. I midten var en stor öppen plats,
hvilken omsorgsfullt blifvit rengjord från barr, grenar och
småbuskar. De närmast stående höga träden kastade nu vid
middagstiden sin skugga öfver platsen, medan de solstrålar, som
genomträngde löfverket, skänkte åt den en mild, dämpad
belysning.
Två höfdingar tycktes dela herraväldet öfver dessa skogens
barn. Det funnos visserligen flera krigare inom stammen, som
kunde göra anspråk på höfdingetiteln och den därmed förenade
värdigheten, men de två förstnämnda stodo så högt öfver de andra
i förstånd och anseende, att — då de voro ense om det som skulle
utföras — ingen af de andra vågade motsätta sig deras
befallningar. Den ene af dem var en äldre man, som åtnjöt det
största anseende för sin vältalighet, sin visdom och den disciplin,
han förstod upprätthålla bland sina vilda stamfränder. Den
andre hade gjort sig känd för sin stora tapperhet samt för sin
förslagenhet och goda omdömesförmåga samt strategiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
