Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de Proserpina, och vill du föra mig hem igen,
när jag har sett ditt palats?”
”Det kunna vi tala om sedermera. Här är
ingången till mina besittningar. Ser du den
stora bommen framför oss? När vi hafva
kommit igenom den, så hafva vi nått målet. Nu
skall du se min trogna bandhund Cerberus!
Cerberus! kom hit!”
Under det Pluto sade dessa ord, drog han
i tömmarna och stadnade vagnen mellan pelarne
i inkörsporten. Det djur, som Pluto hade
ropat på, reste sig och ställde sig på sina bakben
under det att det lade sina framben på ett af
vagnens hjul. I store gudar! Hvad det varför
ett underligt djur! Det var ett förskräckligt,
fult vidunder med tre särskilda hufvuden, af
hvilka hvart och ett var rysligare till att se på
än de två andre; oakta dt deras vilda utseende,
smekte herrskaren dem ändå med sin hand.
Han tycktes hysa lika mycken kärlek till
denne hund med tre hufvuden, som om det hade
varit ett litet näpet djur med lockigt hår och
silkeslena öron. Cerberus visade också å sin
sida stor glädje öfver att återse sin herre, och
- uttryckte sin tillgifvenhet genom att såsom
andra hundar vifta med svansen. Då Proserpinas
uppmärksamhet i följd af dessa upprepade
rörelser fästades på denna kroppsdel, upptäckte
hon att den var ingenting mindre än en
lefvan-de drake med ögon, hvilka lågade af raseri, och
med huggtänder, som tycktes dölja ett giftämne.
Medan det tredubbla hufvudet sträckte sig emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
