Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 —
intet högre önskade än att få njuta af hans grimaser un-
der tortyrens plågor.
Och fängslad, slagen i tunga bojor, kanske fastsmidd
vid en vägg i ett underjordiskt hål, dit hvarken sol eller
måne eller stjärnornas skimmer trängde. Huru skulle han
komma ut, blifva fri, åter skåda himmelens blåa hvalf,
åter känna doften af ängarnes blomster, åter tumla om i
stridens vimmel, rusig af fröjd öfver att känna kraften
och modet sjuda i sina ådror! Och ännu en gång, efter
lekens slut sitta vid en tavernares bord med en stånka i
sin hand och en flicka på sitt knä! Huru skulle han? Far-
väl, sol, skyar och nattliga stjärnor! Farväl, stridens brak
och vapnens klang mot harnesk 1 Farväl, min goda pamp,
min trogna stridshäst, som burit mig i så många fejder!
Farväl, du lif, som skänkt mig så många mödor och svi-
dande sår men också så många sorglösa fröjder! Bemäng-
let, herre till slottet »Månstrålar» och gården »Dröm»,
rider mot döden. Stolt har du lefvat, gladt har du tömt
det skummande ölet och famnat den rodnande flickan. Al-
drig har du köpslagit, hycklat eller ljugit. I fräjdigt mod
har du gått din bana rakt fram, med din väldiga pamp
klufvit fiendens skallar och på din gallerhufva mottagit
deras hårda slag! Ofta har du varit i nöd och klammerier.
Sårad och blödande har du legat på kalla marken under
himmelens stjärnor. Fattig, med trasig tröja och sprucken
stöfvel har du måst tigga ditt bröd i fiendeland. Men lika
högt har du burit ditt hufvud; lika djärft har ditt öga
blickat och lika stolt har din mun lett. Som en ridders-
man har du kämpat, och som en riddersman utan fruktan
och tadel vill du också sluta din bana. Farväl, du rika
lif, som brusat mig till mötes! Nu går Benrauglet mot
döden.
Tunga suckar genljödo i hvalfven. Stackars fängslade
uslingar, som icke gjort något annat än råkat ha en ung
och vacker hustru, hvarpå husbondens liderliga öga fallit,
framsläpade där under kval och hunger sin eländiga till-
varo, medan herren till slottet, Gyllingkorn, riddare von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
