Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 —
lingkorn. Och Gyllingkorns tjocka läppar och slätrakade
ansigte vredos till ett förnöjdt smil. Det var dock skönt
att sitta under eget, snidadt tak, inom egna stulna gobeli-
ner och höra sitt lof sjungas af druckna strupar! Fram
med gycklare och narrar! Hvar är Petrus sångare? Han
som har en så vacker tenor; och sjunger den där cavati-
nan ur operan »Der Prinz für Cine Nacht» så gudomligt,
att äfven den mest omusikaliska borgarfru kan få tårar i
ögonen 1 Och hvilka sköna gester han gör. Hur ädelt han
faller på sitt silkesstickade knä och breder ut famnen
mot tjusta åhörarinnor! Gudomligt! Skönare toner ha ej
hörts i slottets salar! Och när slottsherren själf, hans väl-
borenhet Gyllingkorn, reser sig upp för att inför gästerna
lysa med sin talang på strängarna. Hvilket jubel! Större
musikaliskt geni än monsieur Gyllingkorn har då aldrig
blifvit födt. Han kan knäppa på alla spel. Viola d’amour
är hans älsklingsinstrument. Dessutom klinkar han på
spinett, knäpper på cittra och guitarr, blåser fagott och
horn som en kyrkengel, och stryker sin stråke öfver gigans
och violoncellens strängar. Men aldrig en ren ton kom-
mer fram. Hufvudsaken är att det låter något. Och att
damer och riddare jubla. Och när jublade icke vinfyllda
och mätta riddare och damer! Säg den gång, då icke en rykande
stek, en bräddad pokal och en börs, tyngd af guldstycken,
förmått muta en äfventyrsriddares och en kokotts hjärta.
Tonerna och larmet från fästen trängde ned till Ben-
ranglet, där han befann sig innestängd i sitt hål. Han
hade kastat sig på den ruttna halmbädden, lagt armarne
under hufvudet och låg nu och stirrade i taket, medan
tankarne hvirflade om i hans hjärna. Det såg hopplöst
ut att kunna fly. Genom gluggen gick det icke. Så ma-
ger han än var, den föreföll honom dock för trång. Enda
sättet var genom dörren. Men för att kunna lyckas på
den vägen, måste han först med sina bara händer strypa
fyra vaktare härnere och sedan alla, som han mötte i
trapporna. För att därefter utkämpa en dust med väp-
narne på borggården och så skaffa sig fågelvingar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
