Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Kapten Lars’ strid med skinkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| ÅTTONDE KAPITLET. |
Kapten Lars‘ strid med skinkan. |
— Nej, nu kan det vara nog med öl, kapten!
— Tyst, löjtnant!
— Men nu kan det vara nog med öl, kapten!
— Nog med öl! . . . Är pojken galen? . . . Nog med öl! . . . Det
är ju det enda vi nu ha att lefva på, sedan de fem brödkakorna
och de två metvurstarne blefvo uppätna för tre dagar sedan.
— Men ni blir så förskräckligt fet, kapten; fetare än
det fetaste af Josefs sju feta nöt. Och när ni sofver,
kapten, liknar ni mera en grafhög, uppkastad öfver en
stoftlagd viking, än en mänsklig kropp.
— Jag ger tusan, om jag liknar den söte Josef eller
en viking. Fast nog ville jag hällre vara en viking än
Josef. Det var nog en bra och finurlig karl . . . Men han
var litet korkad ibland förstås. Hur innerst i det
rödglödgade helvetet kan man vara så dum att springa sin väg,
då en ung och vacker kvinna, en kvinna som var en
tjusande skön drottning, en kvinna som hade korpsvart hår,
sammetslena ögon och bröst, svällande som bubblorna i
en risgrynsgröt, ber en stanna kvar och sitta ner och hålla
till godo med välfägnaden! Fy tusan sån’t folk det fans
på den tiden! Men så fick också ung Josef
hedersomnämnande i Bibliskan . . . Nej, då tycker jag mera om min vän
Benranglet! Han har då aldrig sprungit ifrån det minsta
lilla ögonkast att hålla honom kvar. Och ibland ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0160.html
