Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 201 —
jag stå nedanför muren invid stadsporten, huttrande af
köld, ursinnig öfver att ingen stadsvakt syntes till. Jag
svor mina modiga eder, men tyst inom mig själf för att
icke väcka de fiendtliga soldaternas uppmärksamhet... Hör
nu, mäster Lorenz, det måtte vara dåligt bestäldt med
vakten på murarne?
— Ja, tyvärr är det så, svarade Lorenz Kampf. Nog
kommenderas borgarne dit, men mången gång bry de sig
icke om att gå, så deras pliktkänsla som soldater är just
icke mycket att tala om. Jag är verkligen orolig öfver för-
svaret af staden. Vågade fienden en stormning, så vet jag
knappast, hvad som kunde ske. För några år sedan, då
Wallenstein, lockad af våra rikedomar, hårdt ansatte staden,
voro borgarne betydligt mer plikttrogna och modiga. Också
tillbakaslogo vi, fast efter hårda strider, hans truppers an-
fall, och lyckoriddaren fick draga sina färde föga rikare än
han kommit. Men däraf ha också borgarne blifvit öfver-
modiga och själfkära och tro, att ingen makt i världen kan
stiga öfver deras murars höjd. Kanske det dock kommer
en domens dag. Då slåss jag, så länge jag kan, och sedan
dödar jag själf mitt barn, för att det icke skall falla i kroa-
ternas händer, tilläde mäster Lorenz med en blick på Gretchen.
— Ack far; du ser bestämdt saken alldeles för mörkt!
yttrade denna. Alla de vackra trupperna med fanor och
musik tåga ju hvarje stund genom gatorna, tycker jag, och
utanför ligga de fiendtliga tälten så lugnt och glänsande i
solen som om det vore ett lustläger. Men skulle det blifva
stormning och strid, då ska jag säga dig, far, att jag också,
så flicka jag är, kan skjuta både med pistol och musköt,
och icke tänker jag låta taga mig.
— Hå, hå! Hör på tösen, du Hjelm! För det hon
har lekt litet grand med skjutvapen, tror hon att hon kan
försvara sig. Jo-o! De tänka icke litet storartadt om sig5
de där små jäntungarne.
—• Jag skall skydda Gretchen, så länge en droppe blod
rinner i mina ådror, mumlade Hjelm.
Mäster Lorenz kastade på honom en lång, spörjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
